Hypotyreos-Liv

Läkaren vägrade hjälpa mig, trots att jag läste studier, böcker och länkar på nätet. Inga av mina besvär hade med sköldkörteln att göra så han och erbjöd alla möjliga behandlingar förutom det jag behövde.

Jag ramlade över att kosten kunde hjälpa mig att bli frisk och jag kastade mig in med hull och hår med att ändra hela min syn på kosten. Kunskapstörstig sög jag upp all information och utbildade mig även till kostrådgivare.

I mitt bagage har jag nu fantastisk kunskap om näring och kost som jag alltid kommer att ha glädje av.

Jag var så noggrann och testade alla protokoll. När jag hängivet till sist även testade autoimmun paleokost, grät jag.

Det kändes så fruktansvärt orättvist.

Jag gjorde alla rätt, men inget hände med min sköldkörtel! 

Skulle jag behöva leva på denna svältfödda kost nu.... Hur länge? 

Varför blev inte mina friska vänner sjuka? Hade jag levt och ätit så fel?

Allt kändes orättvist och jag anklagade mig själv. Det skapade en enorm stress och oro. Jag försökte och försökte. Kostade på mig dyra prover och massor med tillskott.

Men min sköldkörtel verkade stendöd.

Länge fick jag jobba på mina skuldkänslor, innan jag helt enkelt bara fick acceptera att min sköldkörtel inte vill läka. Jag valde att vara tacksam för att jag till sist fått väl fungerande medicinering med min Nature Throid. All kunskap om kosten kan fortsätta hålla mig välmående.

Jag accepterade att jag behövde min medicin! Och så släppte det dåliga samvetet och den starka skuldkänslan. Då släppte tankarna om att jag var misslyckad som inte klarat att läka min sköldkörtel.

Jag kunde börja leva igen. Jag glömmer tom att jag faktiskt har en sjukdom.

Jag tror alla råd och tips om vad vi ska göra för att läka och slippa medicinering även är fyllda av prestation, och ett slags nederlag när man behöver sin medicin.

Det är liksom fult att medicinera.

Man ska vara så lyckad och leva så perfekt kan jag uppleva att budskapet är.

Gör så här eller gör si, så kommer du lyckas....

Hur många är det egentligen som på riktigt inte har en fungerande sköldkörtel som klarar sig helt utan hjälp av medicin? Hur många har faktiskt läkt sin sköldkörtel? 

Jag vet inte många och kan räkna dem på en hand.

Det är givetvis fantastiskt när detta sker, men jag ser ännu oftare dem som får kämpa. De gör allt "rätt" men mår först bättre när medicineringen är optimal.

Ju längre man medicinerat och ju äldre man blir desto svårare att läka sin sköldkörtel.

Om man har antikroppar mot sköldkörteln, Hashimoto, så tar det upp mot 10 år innan det visar sig på TSH, och då har vävnaden redan förstörts så mycket att det är svårare att backa banden.

Vi ska inte ha dåligt samvete för att vi blev sjuka. Om vi behöver stöd i medicinering är det snarare viktigare att vi hittar en individanpassad medicinering. Det kan vara levaxin eller euthyrox. Det kan vara även i kombination  med T3 preparat, det kan vara med bara liothyronin eller kanske NDT. Det finns oändligt många varianter egentligen men vårt största problem är okunskapen och oviljan i vården.

Att fortsätta optimera sin kost och livsstil gör man för hälsans skull. Och för fortsatt bra mående. För är sköldkörtelvävnaden trasig, så är den. Då behöver vi vårt stöd i medicin, annars kommer fler problem som ett brev på posten.

Att leta grundorsak till varför man blev drabbad av detta är absolut en klok idé så att vi kanske kan göra något åt det.

Men tveka inte om du faktiskt behöver medicin. Det är inget nederlag. Det är livsvilja och intresse för god hälsa.

Alla väljer vad man vill göra, all respekt.

Det här är en knepig sjukdom och vi är många som kämpar hårt och gör allt. Vi önskar inget hellre än em väl fungerande sköldkörtel. Låt oss medicinera utan skam.

Kram från en som släppt skammen. Jag medicinerar och mår oförskämt bra.

Jag lever livet hyfsat "perfekt", i alla fall till en ca 80%

/Nadja 👊🦋