Vården ger oss stress som gör oss sjukare

När jag mådde som absolut sämst såg jag ingen annan lösning än att avsluta mitt liv.

Läkare jag vädjade om hjälp till hade inte kunskaper om att levaxin faktiskt kan förvärra vår situation!
Jag blev allt sämre av medicinen och mitt hjärta slog så hårt om nätterna att jag vaknade och var så förtvivlad.

Från början funkade levaxinet med T4 Bra, men efter ca 1,5 år började mina symtom igen. Sakta, sakta började kroppen att värka. Nacken smärtor kunde inte någon massör eller träning få bukt på.
Den löpträning jag utfört under dessa 2 år blev allt tyngre och jag förstod inte då varför. Varför orkade jag allt mindre? Konditionen borde ju bli bättre, och jag borde bli snabbare. Inte ska väl kontinuerlig träning kännas tyngre....

Jag fick plötsligt läskig yrsel som kom från ingenstans.
Då tänkte jag att mina bekymmer orsakades av nacken, men att jag plötsligt började vakna på nätterna fick mig att undra. Mitt magkänsla så att något var fel och jag sökte upp läkare.

Då hade jag ingen kunskap om hypotyreos och kunde inte förstå sambanden men det visade sig att mitt tsh ökat trots medicinering. Från 0.9 till 3.5 
Klart att jag hade symtom, men givetvis så läkaren att detta hade inget med min sköldkörtel att göra, utan det var stress.

Va??!! Jag var inte stressad.
Att arbeta och sköta familj kan absolut vara tufft, men hallå det gör ju så många utan att drabbas av yrsel!!

Dosen ökades och där så min kropp stopp.
Hjärtat rusade, jag fick andnöd och flåsade. Diarré från ingenstans.
Men vården kallade det stress, trots att jag kände att det var min medicinering. Blev bättre av att sänka dosen, men förstod ju att jag behövde hjälp med sköldkörteln.

Jag blev sakta sämre och nu började även minnet svika mig. Jag fick obehagliga minnesluckor och kunde inte minnas namnen på kunder jag haft under 20 år!
Herre jösses, var jag dement??!!

Men vården svek mig och ville endast erbjuda ssri, psykolog och stressmottagning. Tacka fan för att jag skulle behöva detta...  
Vården drev mig till det.
Jag var varken stressad eller deppig, men jag blev det när ingen lyssnade.

Tårar och hopplöshet. Maktlöshet.
Känslor som alltid landade hos mig efter läkarbesöket, där jag gråtandes bad om hjälp.

Hjärtat slog så hårt, yrseln var skrämmande, handleder värkte, reflux från ingenstans.
Halsen och bröstets hud var röda som om jag solat och bränt mig.
Sömnen var så störd och nackvärken var olidlig.
Men det kallades stress.
Något annat än levaxin fanns inte att erbjuda. Eller ja, betablockerare och ssri då. Jag trodde inte på vårdens ord, jag litade på min magkänsla.

Min magkänsla och livslängtan fick mig att kämpa. Mina barn och man fick se alla mina tårar. De visste inte hur de kunde hjälpa mig.
En natt vaknade jag åter igen av hjärtat som slog så hårt och jag satte mig upp och bara skrek ut min förtvivlan.
-Snälla, hjälp mig någon!!!! Jag tar mitt liv!
Jag orkar inte längre!!

Där bestämde jag mig för att nu får det vara nog och böcker inhandlades i ämnet och jag googlade.
Det fanns ju andra mediciner och jag förstod snart att jag behövde T3.
Varför hade läkaren inte kontrollerat mitt kortisol?
Var mina binjurar ur balans?

I boken Stoppa Sköldkörtelskandalen beskrevs hur läkare svarar om man önskar att testa NDT. Och min läkare följde detta exempel till punkt och pricka, trots att jag gjort som boken rekommenderade. Att skriva ett brev med alla argument.

Nä, jag skulle tydligen riskera att få galne kosjukan och att medicinen var ojämn.
Har någon någonsin fått galne kosjukan av NDT undrar jag?
NDT har återkallats färre gånger än syntetiskt T4 pga av ojämnheter.

Okunskap!!

Min önskan om att iaf få testa liothyronin avslogs med argumentet att det var alternativmedicin, vilket jag ifrågasatte. Om den finns på fass, hur kan den då vara alternativ?

Mina forskningspapper om T3 fnystes bort och jag fick åter igen se mig sviken av en vård jag trodde var så bra i Sverige. Vet ni, jag vet idag att vården skulle kunna bli sååå mycket bättre, framförallt till alla oss som inte klarar levaxin.
Dom har svikit en stor patientgrupp, där vi får fel vård.
Det drabbar individen hårt, med följdsjukdomar och stort lidande både känslomässigt och kroppsligt. Men även ekonomiskt.

Det är ett skämt hur bortglömd denna komplexa sjukdom är där endast T4 och TSH är lösningen. Man litar på att kroppen vet vad den ska göra med levaxinet, och att alla symtom vi upplever inte beror på felmedicinering.
Trots att vi är så många som vittnar om annat, så upplever jag att tron på TSH och t4 besitter berg. Dumheter säger jag. När ska de förstå? Hur mycket evidens och beprövad vård behöver dom?

Jag mår absolut bäst på NDT, och jag har ännu inte drabbats av galne kosjukan eller upplevt några ojämnheter.

Men min kamp för rätt vård har gjort mig så ledsen många gånger. Jag har fått kämpa och slagits.
Som ordförande i Sköldkörtelföreningen under 3 år, har jag fått uppleva svårigheten att bli hörd av de som bestämmer. Upplevt oviljan att förändra.

Det behövs mer evidens och forskning. Det kommer.

Men hur många fler ska behöva bli skadade av den okunskap vi möter. Av felbehandlingar?
Hur många fler ska få sina äktenskap och familjer splittrade, hur många fler ska förlora sina arbeten och vara långtidssjukskrivna?
Hur många tårar av hopplöshet ska falla?

Ibland vill jag bara ställa mig och skrika - ÄR NI DUMMA I HUVET ELLER!!!

Alla remisser till specialisterna har avslagits, med argument som att de inte skriver ut ndt eller att man inte behandlar hypo2.
Ingen fattar att levaxinet inte fungerade på mig.

Alla orkar inte den kamp jag gjort och ibland än gör. Mitt hjärta lider för er, men vet att en dag kommer förändring. Så stå ut. Vi är många som förstår dig och ditt lidande. Vi har oxå varit där. Eller kämpar precis som du.

En varm tanke till alla er som kämpar. Du är inte ensam. En klen tröst, men det är okej att gråta. Vi är svikna, men kampen fortsätter. 💗

Kram från en sköldkörtelsyrra.

Med min älskade hårboll Snickers 

Alla dessa kostråd som får det att låta så enkelt!

Jag har läst så många olika inlägg om kostomläggningar och kosttillskott när man har hypotyreos, och det börjar irritera mig. Det låter så enkelt!

Typ, ta bort gluten och mejeri samt ta tillskott så kommer sköldkörteln dra igång.

Jag har gjort allt det där, och inte funkar min sköldkörtel.

Jag har gjort ännu mer, och min sköldkörtel vill ändå inte dra igång. Jag har inte ens antikroppar mot sköldkörteln längre.

Är det så enkelt som så många vill få det att låta?

Nej, är min bestämda åsikt.

Det här är en komplex sjukdom där det är immunförsvaret som bråkar med oss. I alla fall i majoriteten av de som har hypotyreos. Endast en liten klick av dem med hypotyreos har inte autoimmunitet, och där tror jag kosten samt näringstillägg kan vara avgörande, och faktiskt få igång en väl fungerande sköldkörtelfunktion.

Bild målad av Sofia Edholm

Men om man haft sin orsak av Hashimotos (typ 95%) så behöver man ofta leta efter orsak till varför den drog igång.

Den ärftliga faktorn måste man räkna med som en svaghet i systemet, så har nån av dina föräldrar eller syskon detta är det ca 50% risk att även du utvecklar Hashimotos som förstör sköldkörtelns vävnad så att den hamnar i underfunktion och ger hypotyreos.

För att undvika att denna gen släpps lös, skulle jag defenitivt tänka på stressnivån i livet och vara extra generös med återhämtning. För just vid stress går vårt immunförsvar ner och vi drabbas lättare av infektioner, bakterier och virus vilket kan vara tillräckligt för att dra igång autoimmunitet, just om stressen är långvarig.

Återhämtning är sååå viktigt, för stress i sig är inte farligt.

Fluor, klor och bromid är även ämnen som konkurrerar med jod som är sköldkörtelhormonens viktigaste byggsten. Att undvika dessa ämnen kan oxå vara vettigt.

Gluten är omdiskuterat, men jag undviker det eftersom det egentligen inte tillför nån vettig näring och kan skapa irritation i tarmen som gör att man kan få näringsbrister. Onödigt!

Även mejeriprodukter håller jag nere, även om jag äter det ibland, tex smör och grädde. Vid hudproblem, och ökad slembildning är det toppen att plocka bort mejeri eftersom det faktiskt kan hjälpa.

Men blir man frisk och medicinfri bara genom kostomläggning och kosttillskott. Ja, det vore ju trevligt. Det finns studier som beskriver att antikropparna går ner med lågkolhydratkost, men hur många blir egentligen helt medicinfria där sköldkörteln fungerar igen?

Jag vet inte, och har inte heller sett några siffror på det.

Minskning av sin medicinering verkar vara vanligare än att man blir helt medicinfri.

Andra livsstilsförändringar är bra, och då just se till att man känner glädje och trygghet i livet. Jag har jobbat hårt på det och sprungit många gånger hos samtalsterapeut. Det anser jag är av stor vikt om man upplever obalans, och mindre harmoni i sitt liv. Det är ju också en slags stress.

Vi kan vända och vrida på allt.

Jag har gjort avföringstest och sett en fin bakterieflora men lite parasiter och jäst som jag fått bort. Och nu senast inväntar jag svar från ett tungmetalltest.

Det är dyrt som fasiken att leta upp vad som är den felande länken, och man har kämpat med olika livsstilsförändringar.

Men inte vill min sköldkörtel dra igång. Nä, det är inte enkelt. Det är skitjobbigt!!

Jag har bestämt mig för att det är okej att medicinera, eftersom jag idag har en medicinering som fungerar perfekt! Jag mår bra!

Dock äter jag så naturligt som möjligt, tänker på mental hälsa och återhämtning. Det gör jag för att hålla mig frisk, inte längre för att slippa medicinering!

Alla ni som kämpar med livsstilsförändringar vill jag skicka kraft till, jag vet hur jävligt och orättvist det kan kännas. Jag har gråtit floder. Men medicinen var avgörande för att återfå bättre mående, och vi alla är olika i vad vi behöver göra för att må bra, precis som vilken dos eller typ av medicin vi behöver.

Jag träffar människor dagligen, och pratar med många. Jag vet att det finns massor med människor som äter tex levaxin och inte gjort en enda medveten livsstilsförändring och mår utmärkt. Jag vet dem som gjort allt i deras mening men mår ändå skit. Det är så individuellt.

Men jag tror att medicinering som är individanpassad, där många behöver tillägg av T3 är A och O för att orka göra de livsstilsförändringar som krävs.

Kosten är viktig, men om det vore så enkelt skulle vi se siffror på hur många som slipper medicinera. Har du sett några siffror? Jag känner till 2 personer som inte medicinerar och blivit friska med hjälp av livsstilsförändringar. Känner du någon?

Det skulle verkligen vara av intresse!

Men att göra livsstilsförändringar tror jag ändå är viktigt, för fortsatt god hälsa och att undvika andra sjukdomar så jag är absolut för det. Men att inte ta hjälp av god medicinering kanske är dumt.

Får du inte rätt hjälp av din läkare, finns det bra näringsterapeuter. Det kostar tyvärr en slant, men kan vara värt det.

Holistic har tagit fram ett tillskott som heter Thyro, som jag vet har hjälpt otroligt många upp på fötter igen. Hör med Holistic.se om det finns en terapeut i din närhet!

Eller hör med mig!

Stor kram Nadja

Men hur ska man äta vid Hashimoto??

Ja, det florerar många kostråd skulle jag våga säga och jag förstår att man blir alldeles förvirrad. Jag ska försöka sammanfatta hur jag försöker tänka....

Min kunskap basar sig från näringslära som är ren fakta, sen vet jag att denna fakta kan tolkas olika.

Sen skulle jag även våga säga att vi alla är enskilda individer med olika förutsättningar och mål, men fakta är ändå fakta.

Som det här med kål, som de med sköldkörtelsjukdom ofta avråds från att äta. Kål är otroligt näringsrik mat, med fytokemikalier som gör en massa nytta i kroppen. Vitkål är tex rik på C vitamin som fungerar som en antioxidant och hjälper oss att ta upp järn, men C vitamin är även med i ofantligt många processer i kroppen. Vi behöver få i oss c vitamin från kosten, eftersom vi inte kan bilda den själva.

Men varför ska man då inte äta den nyttiga kålen som sköldkörtelsjuk?

Jo kål är sk strumogena (goitrogen). Det finns ämnen i kål som hämmar upptaget av jod, men detta ämne minskar vid tillagning så jag skulle säga att man inte helt bör unvika kål, men kanske inte ösa i sig rå kål varje dag!

Det finns mer strumogen kost som du kan läsa om

HÄR

Dessa bör man ha lite respekt för, framförallt soya som förstör jordarna de växter på.

Jag äter kål och sötpotatis som är strumogena, men alltid tillagade. jag äter opastöriserad surkål varje vecka just för att den är så fantastisk rik på pre och probiotika, som är så viktig för god tarmflora.

Ibland måste man ju välja mellan pest och kolera....

Men jag fungerar bra att äta detta, och har en god balans i min medicinering. Kanske behöver just du vara ännu mer noggrann. Vi är ju alla olika!

Gluten skapar tyvärr irritation och inflammation i tarmen, så där är jag mycket mer strikt, även om det händer att det slinker ned bröd vid nåt tillfälle. Men då ska det smaka riktigt gott, och jag vet idag att jag inte har inflammationer efter att jag gjort avföringsprover. Därför kan jag slarva nångång då och då, men det ska alltid vara värt det och smaka riktigt gott!

Men ska man då äta LCHF, Paleo, AIP, Vegetariskt eller veganskt eller kanske Raw food?

Jag tycker man bör lyssna på sin egen kropp om vad som fungerar eller inte fungerar. Reagerar man på något tydligt, skulle jag inte tveka att ta bort det, samt att försöka laga från grunden med så naturliga alternativt som möjligt.

LCHF

= låg mängd kolhydrater och mer fett. Ofta mer naturlig kost, som är glutenfri. Sedan kan en del äta extremt lite kolhydrater, vilket kanske inte är så vettigt vid sjukdom.

Paleo

= Stenålderskost som påminner om den kosten stenåldersmänniskan åt. Vi ser likadana ut än idag, och för mig låter det vettigt. Tänk efter, hur kunde en stenåldersmänniska äta? En hel del av det man hittar i naturen. Tex bär, frukt, rötter, grönsaker och animalier man fick tag på. Säkert var mycket råkost!

Vegetariskt

= Allt utom kött, fisk, fågel, ägg. Tyvärr kan det säkert bli en hel del färdigproducerat här, och man behöver tillskott av B12 eftersom animalier endast kan tillhandahålla den essentiella vitaminen B12. B12 brist är inte allt för ovanlig vid hypotyreos.

Vegan

= Man utesluter allt från djurriket. Jag undrar just om man får i sig allt från de livsviktiga byggstenarna från proteiner, eftersom det saknas tillräckligt i växtriket. Och vid autoimmun sköldkörtelsjukdom har man ofta inflammation, där omega 6 kan vara ett problem. Omega 6 finner vi tyvärr i tex nötter och växtoljor.

AIP

= Autoimmun paleokost, där man utesluter flertalet proteinkällor och sk "nightshades" som tex potatis, paprika, tomat mm. Läs mer om vilka det är

HÄR

Detta gör man för att få ner inflammtion och autoimmunitet.

Vill du veta mer om Paleo och AIP kan jag rekommedera denna sida:

www.swedishpaleo.se

Periodisk fasta som tex 5:2 kan främja hälsa om du inte redan har en kropp i stress, tex att din medicinering inte riktigt är väl fungerande. Då skulle jag undvika fasta för att inte stressa kroppen.

Jag ser inget hinder att man i perioder äter mer strikt av olika anledningar, men jag tror en kost med 80% vegitabilier och 20% animalier är en vettig kost, där man väljer att laga från grunden med bra råvaror. Tex bör köttet komma från gräsbeteskött, eko kycklingar och vildfångad fisk av mindre sort.

Gräsbeteskött har ätit arteget och har bättre förhålland av omega 6/omega 3, samt inte så stressade och sjuka.

Ju större fisk desto mer toxiner tyvärr, där tonfisk är en värsting. Toxiner kan belasta oss och vi behöver minska detta. Med frukt, bär och grönsaker i stora lass kan vi hålla igång vår avgiftning dessutom!

Proteiner och B12 från animalier är viktigt och essentiellt. Vilda djur är även ett vettigt val.

Vi behöver 9 av de 20 aminosyror från kosten eftersom vi inte själva kan tillverka dem. Från proteinet som bryts ner i vårt matsmältningssystem till aminosyror bygger sedan kroppen om dessa till nya proteiner som vår kropp behöver. Dessa 9 är livsnödvändiga, och animalier har dessa i tillräcklig mängd.

Hur är det då med komjölkprodukter.... Ja, jag försöker minimera intaget eftersom de innehåller toxiner och tex östrogen, vilket inte är bra i överdos. Kassein är ett protein i mjölkprodukter som kan skapa inflammationer dessutom, men även ställa till med annat eftersom detta omvandlas till ett morfinliknande ämne i kroppen.

Jag försöker välja ost från tex get, får och buffalo istället, samt använder mer kokosgrädde.

Just nu startar jag dagen med bär och frukt, melonkärnor, pumpakärnor och lite kokosgrädde för att ha igång avgiftningen. Jag äter så mycket grönt jag bara orkar och lägger till ca 20% kött, fågel, ägg. Fisk är jag mer försiktig med numer pga av tungmetalltoxiner....

Jag har testat de flesta varianter, och även AIP och för mig har kosten inte varit helt avgörande. jag upplever inga direkta fördelar eller förbättringar, utom att jag rasade i vikt med AIP. Jag ville så gärna få igång min sköldkörtel en gång i tiden, vilket säkert skapade en stress som kanske inte är superhäslosam. För lite mer en ett år sedan bestämde jag mig för att vara nöjd med att må så bra som jag gör med min medicinering och äta en kost som håller mig frisk (förhoppningsvis!) samt arbeta med stresshantering och återhämtning men även att lära mig att njuta av allt omkring mig. Att vara mer närvarande.

Jag dricker både kaffe och vin, samt syndar med smarrig cholkad ibland. Men jag är mer noga med att få i mig näringstät kost med bra grundråvaror. Mycket frukt och grönt, bra fett från smör, olivolja, nötter, avocado och fet fisk ibland. Jag väljer gräsbeteskött och ekokyckling/ägg. Om jag äter mejeri är det just smör och ibland grädde men försöker välja koksgrädde, och ostprodukter från get och får eller buffalo eftersom dessa liknar mer den mjölk vi kan tåla bättre....

De flesta grönskaker och frukt är eko. En lycka är att jag har en man som är urduktig att laga mat, så jag får njuta av så mycket gott han lagar.

Nä, det är inte superlätt att veta vad som är "rätt" kost, men ta gärna hjälp av någon med kunskap som kan ge dig ett individuellt val som passar just nu för dina mål.

Kram från Matcoachen Nadja Öström

TILL MATCOACHEN

Visa fler inlägg