På radion ljuder låten "Dont worry be happy"....

..... och idag vaknade jag med jordens huvudvärk och supersvullna och svidande ögon! 
Har lite problem med att ta in budskapet i låten, men ska göra ett gott försök.
 
Detta kan bli det gnälligaste inlägget ever..... Men jäklar vad tungt det har varit de senaste 2 åren, och det kommer ikapp mig nu! Och det är inte bara det kroppsliga, utan även det ekonomiska som kollapsar.
 
Stressen över det egna måedet har tagit på krafterna enormt, och det börjar verkligen ordna upp sig, men livet klappar till mig då och då så där i lagom doser, så att jag ändå orkar resa mig igen.
Men igår brast det helt, och jag bad om hjälp. De satt otroligt långt inne, då jag alltid lärt mig lita på mig själv..... Eller aaa, livet lärde mig att du är din egne bäste dräng.....
 
Igår satt jag med högen av fakturor som jag varit tvungen att dra över på tiden, vilket aldrig hänt tidigare. Påminnelser har ramlat in, och pulsen ökar direkt i den korrekta och ordningsamma Nadja. Hela året har varit en resa i att fixa ekonomin, då jag hela tiden hamnat lite efter, och liksom precis fått näsan över vattenytan så att jag kan andas lite till.
 
Att driva eget och inte orka eller kunna arbeta fullt ut, kostar mer än vad många tror.
Att sedan va tvungen att ta reda på sin egen hälsa med alla möjliga byten av läkare, privata och kostsamma samt dyra tester för att utreda orsaker gräver enorma hål i en redan ansträngd och läckande plånbok.
Att resan ledde mig till att utbilda mig inom näring har varit fantastisk! Men kostsamt, och mer kostsamt än vad jag räknade med! Jag glömde liksom bort att jag jobbade mycket mindre under utbildningsperioden i 2 månader.
 
Sedan dök möjligheten upp till ny egen lokal, och jag ville verkligen detta och med min possitiva syn på tillvaron förstod jag ändå att detta blir kostsamt men bra i slutänden.....
Det visade sig att bli mycket mer kostsamt än jag planerat, och nu startade eftersläpningen av fakturor.
Paniken och stressen man känner över detta är inte rolig, och framförallt hälsonedsättande.
Att min läkare mitt uppe i detta beordrade mig att sluta med min medicin som landade i en 3 veckors sjukskrivning gladde inte min redan ansträngda ekonomi.... Men jag tänkte hurtigt - Hälsan först!
Jag va mer eller mindre tvungen!
 
Min binjure kämpade med att producera kortisol så att jag skulle orka....orka simma upp till ytan då och då för att hämta andan.
Folk önskade mig en trevlig semester, men jag grät på insidan... Jag hade en vecka tillsammans med famijen, där kreditkortet blev belastat. Inga pengar in eftersom jag inte arbetade. Renoveringen gjorde vi själva, men matrialet kostar.... Att renovera, och inte kunna arbeta blev som sagt dyrare än jag någonsin kunnat ana (och att kalla det semester är ju knasigt! Men jag är positiv och visste vad jag ville), och idag sitter jag med svullna, gråtna ögon över den situation jag klivit in i.
 
Livet har gett mig ett uppvanade med en hård knytnäve både i ansikte och mage. Det göt ont, jag är ledsen, känner mig misslyckad och kass för att jag inte fixar det!
 
När någon pensionär sedan klagar över att det är dyrt att klippa sig hos mig, vill jag bara lägga mig ner å gråta i fosterställning just nu! Eller bara skrika: Du behöver i alla fall inte arbeta gratis!!!!
Jag brukar inte vara så känslig för detta, men sitter man i rävsaxen är det lätt att smärtan tar över, och man reagerar lite knasigt. Men jag är ju bara människa.
 
Igår lyfte jag luren och ringde samtalet jag helst velat slippa. Jag bad om hjälp!
Min manliga sida gruvar sig, ni vet den där fixar-människan som klarar allt och går med huvudet högt! Min kvinnliga sida känner sig liten och hjälplös.
Man säger att det bara är pengar, och det är sant! Och det kommer att ordna sig.
 
Men det som får mig att lida och känna mig liten, är känslan av misslyckande, att vara orsaken till att familjen har det tufft. Känslan av att vara boven. Vara svag och sjuk.....
Ja, min uppfostan är av den sorten att tårar och svaghet inte är riktigt okej. Här ska det bara borstas av och gå vidare...... Det är nog det jag bearbetar just nu. Jag jobbar med min "Duktiga flicka".
Hon är liten, och vill bara bli omhändertagen. 
 
Den duktiga flickan har knäppt vården på näsan, med en stor kostnad av både pengar och energi.
Den duktiga flickan har drivit företag i 25 år.
Den duktiga flickan har fostrat familj och barn.
Den duktiga flickan har tagit hand om en ledsen liten tjej som förlorade sin mamma när hon bara va 10 år
Den duktiga flickan såg till att förhållandet räddades med parterapi
Den duktiga flickan såg till att sonen får hjälp
Den duktiga flickan oroar sig för sin dotter
Den duktiga flickan är alltid välklädd
Den duktiga flickan försöker hålla humöret uppe
Den duktiga flickan fixar allt
Den duktiga flickan är en god hustru
Den duktiga flickan är nu även grym på näringslära och inte bara skitbra frissa.
Den duktiga flickan kan laga mat nu oxå
Den duktiga flickan slutade röka till sist
Den duktiga flickan fick rollen som ordförande i en stor förening
Den duktiga flickan kämpar för att vara korrekt och ordningsam (korkat faktiskt)
 
Den duktiga flickan är lite sliten och trött.
 
Den duktiga flickan är oerhört tacksam för alla underbara människor som lyfter och finns i närheten.
Den duktiga flickan måste lära sig att be om hjälp..... Och det är den duktiga flickans största utmaning!
Den duktiga flickan får vila lite nu, och välkomna den fantastiska hjälp hon får nu!
 
Jag räckte ut handen, och där finns ni. Ni vet ve, ni är! TACK <3
Tack älskade Fredrik, för att du står ut med mig.
 
Nu ska jag försöka insupa orden av låttexten:
DON´T WORRY BE HAPPY!!
 
Kram alla kämpar.
 
 
 

En resa i kunskapens tecken!

Oj oj oj, hade ingen aning om att min resa med Hashimoto skulle utvecklas till att jag skulle sitta i skolbänken bland hälsosöjande människor där läraren är nån slags Guru inom näringslära...
 
Jag och ingen annan heller för den delen trodde att jag skulle insupa kunskaper till att kunna föreläsa om kosten. Min tacksamhet till de som undervisat mig är stor, och ju mer jag lär mig desto mer ödmjuk blir jag kring kroppen, och hur olika vi är som individer!
 
Självkkart spetsar jag öronen extra när mineraler som Jod, selen, zink och magnesium tas upp eftersom jag vet att det bla påverkar autoimminitet och sköldkörteln.
 
Hashimoto är en immunpåverkande sjukdom som påverkar sköldkörtelns förmåga att producera hormoner som ger alla kroppens organ livsenergi!
 
Jag har fattat att de flesta sjukdomar kommer från näringsbrister och toxiner i vår mat och miljö. Vissa saker har vi svårt att påverka, men kosten kan vi göra massor med vilket jag redan gjort för 1,5 år sedan.
gräsbetande kött minimerar tex toxiner i djuren som vi äter, samt ett hälsosamt förhållande i omega 3 och omega 6.
 
En viktig vitamin som egentligen är ett hormon, för oss med autoimmuna sjukdomar (tex Hashimoto, MS, R.A, psoriasis, allergi, astma mm) är vitaminen D.
D vitamin får vi framförallt från solen, och vi bör visa upp 50% av vår hud i 15-30 min varje dag i solen, och då även inte högre solskyddsfaktor är 8, för att få tillräcklig mängd D vitamin hormon, som omvandlas i vår njure med hjälp av kolesterol. Så en fettsnål kost försämrar upptaget.
 
D vitamin är viktig i våra celler eftersom den bla korrigerar vårt immunförsvar. När vi behöver öka eller minska! Därför är det viktigt att vi har tillräckligt vid autoimminitet, eftersom immunförsvaret är aggressivt då och vi behöver kanske nåt som korrigerar detta!
 
A vitamin som är otrolig viktig för synen och vårtskydd  för grå starr, men även piskar på sköldkörteln!
De med hypo har många gånger svårt att omvandla betakaroten från kosten till det viktiga A vitaminet Retinol, vilket gör att vi många gånger utvecklar just grå starr.
Så vi kan faktiskt behövs ett tillskott som innehåller just Retinol! 
 
Jag  ska införskaffa ett tillskott som just innehåller A vitamin, jod, selen, magnesium och sådant som hjälper sköldkörteln.
Min syn har nämligen de senaste 5 åren påverkats..... 
Dessutom innehåller detta tillskott koppar och zink.
För mig kommer koppar troligen funka bra, då min kortisolproduktion är lite dålig från binjuren. Koppar hjälper nämligen till att öka kortisol! Så har du en högpresterande binjure ska du hellre äts mer zink och magnesium!
 
Men lite zink behöver även jag, då detta är bra i levern för omvandlingen av T4 till det aktiva T3.
 
Vad jag verkligen får med mig nu är grunden till bättre mående är;
En bas med multivitaminer/mineraler 
Omega 3 kapslar och minskat intag av Omega 6, gör jag redan samt bra intag av antioxidanter!
 
sedan anpassar men tillskott till de hälsoproblem man har.
 
Jag tar ju idag tex tyrosin och extra selen. Selen hjälper sköldkörteln och är en mycket kraftig antioxidant som hjälper till att rena kroppen från gifter och toxiner!
Extra C och B vitamin komplex för att hjälpa övriga ämnen i kroppen! 
 
De de finns som tycker jag är fanatisk och de finns de som tycker jag är fantastisk.....
Jag gör det för min skull och min hälsa. Jag bryr mig om.
Jag gör det för mina nära och kära, och de som vill ha min hjälp!
 
Min resa är häftig, och just nu med en nyproppad hjärna..... Oj vad mycket info som ska sorteras!
 
kram alla ❤️
nu tillbax till skolbänken efter en härlig lunch på söder 🌹

B12

Jag har haft så otroligt fullt upp med jobb, med barn och rollen som ordförande i Sköldkörtelföreningen att jag inte orkat skriva här!
 
Jag har just tagit min första spruta i magen....  Jag har fått B12 vitamin i sprutform, och min kära doktor gav mig en snabbutbildning! Helt otroligt att det inte kändes ett skvatt att köra in en 3-4 cm lång nål rakt in i fläsket på magen.... 😱
 
 Men innan jag fattade hur jag skulle öppna denna ampull i glas, slängde jag in ett inlägg i FB gruppen i Sköldkörtelföreningen (suck vilket långt ord som jag skriver så ofta och som är såååå långt å jobbigt att skriva).
 
Jag tänkte att där har man ju koll, eftersom många sv oss hyposar har b12 brist.
Och visst fick jag hjälp! Vips hade det ramlat in 50 tips, samt en onödig kommentar från en viktigpetter som menar att man ska äta mat och inte ta sprutor eller äta piller!
 
Jag skulle väl inte ta piller eller sprutor om jag inte hade brist..... Och min kosthållning tillhör ju den medvetna och kunniga i näringssyfte nu för tiden....
Troligen dog min farfar av anemi, vilket bla är B12 brist. Anemi är ärfligt, så jag är glad å tacksam min läkare som erbjöd mig detta!
 
Hoppas mina små blackouter nu minskar, ni vet när det blir helt blankt i skallen. Jätteläskigt faktiskt!
 
Nu har jag även ÄNTLIGEN hittat en underbar läkare. Hen lyssnade, var seriös och äkta. Varför är inte fler så?
När hen sa till mig att Oj, vad tufft du haft det. Vad stark du är!.... Så sjönk det in att, ja, det har varit otroligt jobbig resa de senaste 5 åren, och att träffa otaligt många läkare som inte haft kunskapen och varit tom otrevliga har inte gjort saken bättre!
 
Jag börjar landa, och jag mår så mycket bättre!
Jag börjar återvända till mig själv, men ändå inte.
Jag har även mognat, mjuknat och tacksamt tagit emot alla nya härliga människor jag fått möta!
 
I helgen ska jag nu sitta i skolbänken och plugga vitaminer och mineraler samt detox.
Ska bli jättespännande!
 
kram 🌹
Visa fler inlägg