Har jag knäckt min kod?? Nu ska mitt tålamod testas...

Det känns otroligt skönt att vara jag just idag! Jag har en lätt malande huvudvärk, men det känns okej ändå!
Har varit hos min trogne idrottmassör, som under så många år behandlat min nacke som är spänd och eländig pga skada men även år av stress! Att vara frisör gör inte saken bättre!
Däremot är jag glad som har ett yrke där jag står och rör mig mycket!
 
Under min utbildning nu till kostrådgivare händer det mycket i mitt huvud. De senaste 13 åren sedan jag blev utbränd har varit kantad av egenarbete för att komma tillbaka till livet....
Jag har hela tiden haft min firma och fått barn under denna tid. Det har varit mycket tufft, men jag har helt enkelt inte känt efter ordentligt... tyvärr!
 
Jag trodde jag hade bra koll. Jag trodde jag inte va stressad... Men vad är stress egentligen?
Alla samtal hos terapeut, alla kurser i konsten att säga nej har gett fina resultat.
Jag fattar när jag ska säga nej och ja! Jag är medveten om mina val.
Jag jobbar med ett roligt jobb, och gör något som jag tycker om och utvecklas med.
 
Dock fick jag en rejäl dipp i mitt yrkesliv och jag tappade totalt stinget för mitt frisörarbete.
Och att gå till jobbet fast man liksom inte har någon utmaning eller inspiration det är oerhört stressande!
Att bli sjuk av mediciner är oerhört stressande!
 
Under helgen jag nu va på utbildning hos en mycket inspirerande lärare (Anna Hallén).
Tankar snurrar alltid i bilfärden på väg hem därifrån, och i fredags hände det något mycket märkligt....
Det kändes som om jag knäckte min kod... som poletten trillade ner..... som om jag äntligen vaknade riktigt ordentligt!
Och tårarna rann ohejdat.
Jag har förlorat förmågan att älska mig själv..... Och jävlar vad det uppvaknandet gjorde ont.
Jag blev så ledsen.
 
Så många pusselbitar föll på plats.
 
För några år sedan jag på en självutvecklande kurshelg, där vi gjorde massa olika övningar för att hitta oss själva.
Jag fann mig själv som nyfödd bebis med stora nyfikna ögon...
Jag tappade alltså bort mig själv som nyfödd. Hur tungt är inte det att upptäcka... Jag vet att jag va rätt nedstämd då. Och tankar kring detta har snurrat under åren.
 
Nu ramlade poletten ner... Jag har varit tvungen att ta på mig en roll för att överleva helt enkelt.
Och jag är verkligen en mycket nyfiken tjej. Orädd och levnadsglad.
Och jag vill bli jag!
 
Det lustiga är att jag även va hos astrolog för nåt år sedan, där jag fick höra att jag är född i lejonets tecken och nu är jag på väg tillbax till den jag verkligen är Vattuman!
Och ja, det känns så. Jag har varit den som stått i centrum och jag har gillat det. Och tanken att få vara den mer lugna, harmoniska, "down to earth" människa lockar faktiskt :-)
 
I övningen att hitta sig själv, skulle vi även ta reda på vem som skule hjälpa oss i livet! De flesta upptäckte att det var en nästående!
Vem hittade jag då? Jo, mig själv..... Och det stämmer verkligen! Det är bara jag som kan hjälpa mig själv!
Det sköna är att jag har underbara människor omkring mig som stöttar och står ut!
 
Känslan av att förstå varför jag mår som jag gör, och att till fullo veta vad jag behöver göra är otroligt lugnande! Om det sen är lätt är något helt annat!
Jag är ju på min resa, och det klarnar allt mer!
Rätt coolt faktiskt!
 
Men hur sjukt är det inte att inte ta till sig på riktigt att någon tycker om en, att liksom misstro alla?!
Att aldrig riktigt ta till sig beröm.
Jag vet att jag är skitbra på så mycket, jag är så full av kärlek och välvilja. Men jag är så otroligt klumpig ibland!
Jag har sårat och gjort dumma beslut och sånt har jag mått så dåligt över det! Och många gånger vet man inte bättre, just då!
Men jag har nu fattat varför... Och jag tänker gå vidare och förlåta mig själv. 
 
I helgen gav min man mig beröm och jag kände hur det verkligen sjönk in. Hur skönt som helst!
Jag tänker va rädd om MIG.
 
Gällande min kost så har jag påbörjat en 3 månaders period utan mejeriprodukter.
Jag kommer att äta getprodukter, då dessa är av en annan typ av mjölkprotein än från de kor vi har!
Självklart kommer mitt kost fortsätta med lågkolhydratskost, art-egen föda och ingen gluten och absolut inget spannmål!
Kaffet har jag återfört, och den här kosten mår jag bra på!
 
För att se om antikropparna minskar gör jag detta. Den mentala biten arbetar jag med min andning och att ha "lediga tankar". Jag utmanar mig med att köra enligt hastighetsreglerna och ANDAS!
Jag njuter mer, och befinner mig mer här och nu på riktigt!
 
Mitt mål är att fri från min medicin.... Jag kämpar vidare 
Kram
 
 

De e mycke nu 😀

Min tid vill inte räcka till! Så mycket som händer just nu, och allt är så spännande och upplyftande! Jag som person är väldigt ivrig och vill kunna allt på en gång....
 
Vilket självklart är omöjligt!
På min utbildning till kostrådgivare lär man sig mycket om sig själv och sitt beteende!
Jag är faktiskt mycket glad över att jag har förmågan att granska mig själv....
Jag tittar med skarpa ögon i min spegel!
Jo, då jag har en del saker kvar att jobba på 😱
 
Att bli bättre i sin Hashimoto är det ingen tvekan om att det går! Den kan gå i remision, fullt möjligt!
Det är så många som lyckats så då borde jag oxå!
Jag har jobbat hårt med min kost, och är definitivt på rätt väg då jag känner mig pigg och stark både psykiskt och fysiskt.
Jag har minskat mitt lio från 80 till 60 mcg per dag, och min kroppstemp är stabil och pulsen likaså!
 
Jag tar 2 droppar jod varje morgon i mitt citronvatten. Jag shottar min omega 3. 3 paranötter då jag har tillräckligt med selen.
Till kvällen blir det en zinktablett samt magnesiumcitrat!
Det är alla tillskott jag tar, eftersom jag aldrig kände någon skillnad på de andra, och att mina uppmätta nivåer va bra!
 
Med den kosten jag ätit sedan ett år är alla mina värden förbättrade.....
 
Nu är det utmaningen att sänka mer av min lio. Jag vill inget hellre än att kunna avsluta denna funktionella störning i min kropp.
Jag vill unna min kropp välmående!
Men har man som jag misshandlat din kropp mentalt och fysiskt under många år, är det inte bara att switcha tillbaka....
De senaste 13 åren har jag jobbat på den mentala biten, och jag jobbar ännu på det.... Dock börjar det ge resultat!
 
Tänk att man måste lära sig att andas igen oxå! Alltså andas rätt 😁 Jag kan säga att stress/oro/ängslan tar sakta men säkert död på oss. Så är det med felaktig mat oxå!
 
Jag har fått erfarenheten nu att man inte alltid kan lita på läkare eller Läkemedelverket. Man måste tänka själv! Så är det oxå med matindustrin och Livsmedelsverket.
Tro inte på allt, och ta reda på fakta!
 
Jag som nu läser näringslära börjar allt mer gå upp ögonen. Vi har blivit lurade så många år.
Det vi trodde va bra för oss, är inte det i långa loppen....
Vi måste tänka själva. Inte alltid blint tro på myndigheter!
För vad styr dom.....
 
Jag är så taggad att få börja arbeta med kostrådgivning, och fast jag än är novis så hoppas jag på att kunna förändra och förbättra! Och det här med den mentala biten då!
 
Jo jag ser till att lyssna inåt! Göra sånt jag tycker om, umgås med härliga vänner! Jag struntar ibland i städningen eller andra tråkiga måsten. Jag älskar min familj lite extra!
Och JAG ANDAS
Jag andas genom näsan, och övar även detta på träningen! Jag tänker ofta på att få ner andningen i magen.
Sänker axlarna, strechtar nacken.
Ja det finns mycket man kan göra! För det är inte värt att vara sjuk. Jag har vänt min spiral mot det friska hållet! Im on My way! 😀💖
 
Förra veckan tog jag och en god vän en superskön vårprommenad i solen och avslutade med en trevlig lunch! Snacka om att förbättra dopamin, seratonin, oxytocin och endorfiner 👍
 
Kram alla!

Idag kom tårarna

Anna Hallen som är en galet bra lärare i kostrådgivning har lovat att utmana oss och provocera oss!
Jag trodde nog att jag kände mig själv och erkänt mina laster för mig själv.
Jag trodde jag hade koll....
 
Idag på utbildningen började vi prata om det här med sköldkörteln och jag är överrens med henne om att det är en sk funktionell störning och inte en sjukdom!
Läkaren ger oss lindring i form av hormoner som kroppen själv dragit in på pga av stress och felätning.
 
Hon påpekade att om vi fortsätter att ge kroppen de hormoner den saknar, lyssnar vi inte på de signaler kroppen skickar till oss!
 
Vid stress i kroppen som tex sjukdom, felaktig kost, oro, dåligt mående mm så kämpar kroppen. Lyssnar man inte på signalerna på länge kommer kroppen göra allt för att rädda sig. Och det kan bl.a. Vara att sakta ner sköldkörteln!
Vi blir trötta och tvingas vila.
 
Men gör vi det????
 
Nej, vi går till doktorn och undear vad felet är... Vi går ersättningshormoner och kör på som vanligt!
Till sist går kroppen sönder!
 
Det gör ont att vakna!
Jag blev utbränd 2001, och än idag behöver jag jobba med detta!
Jag trodde faktiskt jag mådde bättre, men när jag blev konfronterad av mig själv med Annas hjälp idag så ramlade poletten ner hela vägen!
 
Jag är fan helt slut!
Jag fixar och donar. Ser till att allt funkar runt omkring mig.
Nu försöker jag lösa mina hälsoproblem sedan ett år samtidigt som livet ska flyta precis som vanligt....Jag är lika glad som vanligt.
 
Jag ska fungera som fru och mamma..,,
Företaget fungerar som vanligt och ingen märker skillnad.
Allt utanför mig är som vanligt medan mitt inre är i kaos och söker anledningen till min sjukdom... Eller den funktionella störningen.... Och jag ler och tar det med en klackspark.... Utåt sett ja!
 
Idag förstod jag hur trött jag är.
Tårarna och ilskan kom i bilen. Fan, vad tungt det blev.
Nånstans önskar jag mig ett break på ett halvår typ, men den ekonomiska och företagsmässiga möjligheten är typ obefintlig!
Det är nu en lottovinst suttit fint!
 
JAG inser att det är dags att försöka på ännu mer allvar med kosten nu!
Nu är det PALEO som gäller.
Nu är det mindfulness och inre frid som ska sökas tamefan! 
Idag har jag även börjat sänka min lio från 70 mcg till 60 mcg.
 
Mitt mål är att kunna äta mig frisk och göra mig frisk med mental träning.....
Det borde gå, jag har kunskapen! Och går det inte får jag hitta stöd i mina hormoner!
 
Champagne den dagen jag avslutar min medicinering, och om det inte blir så då har jag ändå gjort det yttersta!
 
Den svåraste utmaningen är den mentala! Jag har styrkan, men det är den inre stressen som kan ge mig utmaning!
 
Jag drömde inatt atT jag va ute å körde bil på natten och hade svårigheter att se vägen och var jag skulle köra!
Helt plötsligt blev det dagsljus och jag såg vägen klart och tydligt....
Min tolkning av vad mitt undermedvetna vill säga är;
 
Det är något på min väg framåt som gör att jag har svårt att se tydligt vilken väg jag ska ta eller hur jag ska ta mig fram.
När jag väl kommer förbi mörkret så kommer jag klart och tydligt se den väg jag ska ta mig fram på....
 
Som jag längtar till dagsljuset.....
Imorgon är det dag 4 i min utbildning inom kost, och redan nu har jag fattat grejen!
Dock en hel del kvar att lära, och jag längtar till att få förmedla mina kunskaper 😀
 
kram alla ☀️
Visa fler inlägg