Vill ändå inte vara utan mina jobbiga erfarenheter....

Jag fick en fråga igår som jag faktiskt inte tidigare hade funderat över, och det fick mig att förstå att jag trots allt jobbigt jag gått igenom ändå inte ville vara utan all den kunskap jag har idag.
Jag vill inte vara utan alla härliga människor jag träffat.
Jag har liksom fått ett nytt liv, en ny inriktning och en erfarenhet många aldrig kommer att få. Jag har på ett tungt sett fått fantastiska insikter om livet, och insikter om vad som är viktigt här i livet!
 
Den sjukskrivning på 50% som jag fick av min läkare är så otroligt välbehövd just nu. Jag tar verkligen vara på dessa 50%.
Jag har inte tidigare riktigt känt efter hur trött jag verkligen är. Så slut både kroppsligt och mentalt.
De senaste 4 åren har varit otroligt påfrestande. All oro om vad orsaken kan ha varit till min sjukdom.....Hade jag själv orsakat det? Eller var det något annat allvarligt?
 
Jag har testat allt möjligt från HIV, hepatit, olika virus och bakterie sjukdomar, näringsbrister.... Ja allt möjligt troligt och icke troligt. Och varje gång har jag varit otroligt orolig och i onödan nojjig!!
Innan allt detta drog igång trodde läkare att jag hade cancer, hjärtsjukdom, lungcancer, blodsjukdom eller att jag va alkoholist.
Dom har påstått att jag va stressad och utbränd och erbjudit mig antidepressiv några gånger.
 
Varje gång har jag fått samla kraft och förstånd. Jag har alltid lyssnat på min kropp, men kanske borde jag ha lyssnat ännu bättre.....
Denna kamp att få rätt hjälp från vården har varit så jobbig. Och ska sanningen fram, så är det ENDAST mina egna inpluggade kunskaper som fått mig att må bra.
 
Sen måste jag ju även säga att jag fått fin hjälp av andra patienter.
Jag tackar min envisa själ som alltid letar orsak. Jag tackar min troliga ADHD för en hjärna som inte sover.
Jag tackar mitt goda humör för att alltid vinna med positivt tänkande (även om jag dyker jävligt långt ibland)
Jag tackar mina fina vänner
Jag tackar mina underbara barn för er kärlek
Och någon som ska ha den största elogen är nog min man.....
 
 
 
Just nu sover jag 12 timmar på natten, och hela jag behöver det. Helst skulle jag sova några timmar på dagen oxå, men det funkar inte riktigt då jag ändå måste jobba lite.
Men mitt tempo är neddraget ordentligt, och jag behöver verkligen detta!
Min medicinering ökar sakta, och jag har nu ätit "naturlig" T4/T3 i en vecka. Jag har ätit 1/4 tablett naturligt på morgonen och sedan delat 20 mcg lio under dagen.
Igår ökade jag det naturliga till 1/2 tablett.
Jag mår bra, men känner av lite kramper i vaderna, rygg och nack-värk och trööööötttt. Lite lätt trögtänkt. Svullnaden och den konstiga trötthetskänslan över ögonen sitter i, och det lär det väl göra tills jag är uppe i rätt dos. Lite frustrerande, men nu gäller det att hava tålamod......inte min starka sida o-)
 
Igår hade jag nöjet att få träffa en underbar kvinna vid namn Helle.
Hon är kvinnan som får danska endokrinologer att se röd flagg.... Jag älskar de som orkar att kämpa för de som inte kan/vill/orkar ta strid.
Helle har själv haft ett tung resa med undermålig medicinering av Hypotyreos, och har skrvit denna bok. Hon vill hjälpa alla som inte har kraften att leta all onformation själv!
Nu väntar vi den svenska översättningen :-)
 
Boken ska översättas till svenka, och är lättläst för att hjälpa de med hypotyreos eftersom vården har så undermåliga kunskaper.
Hon äger en kämparglöd och har en man som kämpar med henne. Jag kände direkt en samhörighet, vilket är så häftigt!
I den svenska boken kommer det finnas patientberättelser, varav jag är en av dem och igår träffades vi.
En mysig eftermiddag över en bit mat och samtal som vi båda är intresserade och ibland bedrövade över!
 
Helle ställde nämligen frågan:
- Hur hade du ställt dig till om du fått rätt medicinering från början, att jag faktiskt fått Liothyronin när mina problem började?
 
Det fick mig att fundera en del!
Det hade ju så klart gjort att jag sluppit år av fruktansvärt dåligt mående, av självmordtankar, sjukskrivning, oro, familjepåverkan att skilsmässan va nära......
Jag hade mått bra direkt!
 
Meeeeeeen.....
Jag hade inte varit kostrådgivare, jag hade inte haft all denna kunskap om kroppen, jag hade inte haft ett så starkt äktenskap med större samhörighet, jag hade inte fått lära känns så många fina människor, jag hade inte varit ordförande i sköldkörtelföreningen, jag hade inte lärt mig att ta vara på allt viktigt.
 
Så nånstans så är jag okej med vad jag gått igenom.
Man säger väl;
"Det som inte dödar mig - stärker mig"
 
Ligger ju nåt i det.
Jag är lite trött just nu, men jag kommer igen <3
Kärlek till er alla, och tack alla som orkar med mig!
 

Avslöjade stor okunskap men ett stort hjärta.

Min läkare blir inte klok på mig..... Hon tycker att jag är "intressant" och hon är ändå villig att lyssna på mig.
Blev ju ilinkallad till henne med de kassa värden jag hade på sköldkörteln, och ändå surade hon när jag sa att jag åter åt 20 mcg lio. Va fan, tänkte hon att jag skulle tagit mig fram omedicinerad.
 
Med ett T3 värde som ändå är det aktiva i kroppen, på 2,2 när lägsta ref är 2,5 så hade jag ju inte mycket att arbeta med. Inte undra på att magen stod still....
Men hur fan orkade jag arbeta?? Den frågan ställde jag till henne.
Hur kommer det sig att jag inte mår så jävla kasst som proven säger. Och då är det T3 som flyter i blodet..... Vad som kommer in i cellen är troligen ännu mindre ;-(
 
Min doktor frågade om jag medicinerade för min ADHD..... hahahhaha. Jag har inte ens diagnos!!!!
Näää, svarade jag. Det va då ett jäkla tjat om ADHD!!
Men jag kanske ska tacka min odiagnostiserade ADHD att jag ändå står upp och har en hjärna som funkar bättre än någon utan Hypo ( jag har bättre minne än min man)
 
Men burr vad jag fryser!!
 
Ja ja. Väl hos doktorn började hon yra om att återinsätta levaxin och ta bort allt lio..... Hallåååååååå. Är hon helt från vettet.
Hur jag än förklarade att jag blir jättedålig på levaxin. Jag är beroende av direkt T3 för att fungera och jag har ALDRIG varit övermedicinerad, vilket hon hela tiden sa.
Enligt blodprov är bara mitt TSH pressat, men T3 inom ref.
Där blev hennes okunskap avslöjad om hur farligt det är att medicinera med Lio.
 
Hon gör som alla okunniga läkare och tittar bara på TSH, som inte säger ett smack om mitt mående och inget om att riskare hjärtskador.
Hon vill få upp T4, vilket är helt okej. Men att ignorera min dåliga konvertering som jag berättar om är galet.
Att mina värden på T3 alltid legat inom ref med både levaxin och lio tänker hon inte på. 
 
Jag berättar att mitt melatonin sjunker utan lio och ger mig sömnsvårigheter. Jag har redan testat medicinering bara på levaxin!!!!
Jag hade svår ångest, vilket är pga av T3 brist.
 
Och då gör hon det klassiska..... HON TYCKER ATT JAG SKA ÄTA ANTIDEPRESSIVA!!!!!!
Jag höll på att svimma.
Jag är INTE deppig! Men kroppen kan inte bilda signalsubstanser utan T3. Och min kropp konverterar inte levaxinet ordentligt så att jag får T3 i rätt mängder..... ååååååå grrrrrr
Och när jag berättar om de jobbiga hjärtslagen jag får av levaxin, då ska vi sätta in betablockerare.....
Jag har redan en puls på 60-70, hur lågt ska det bli!!!!!!
 
Så i hennes värld ska jag medicinera med Levaxin för att det ska se bra ut i blodet!
Tillsätta betablockerare eftersom jag får biverkningar av levaxinet.....
Och tillsätta SSRI, för att jag inte kan bilda signalsubstanser pga T3 brist.
Sen är det väl nån biverkning av ssri, och då får man nån medicin för det...
 
Varför inte ge det som fattas? T3 och låt mig prova naturlig sköldkörtelhormon eftersom det innehåller T4.
Nä, det är stört omöjligt! Vad är det med vården egentligen. Jävla maffiasamhälle. GRRRR
 
JAG BLIR FAN GALEN!!!!!
Det är ju fan misshandel!!
 
Jag frågade varför jag skulle äta antidepp när jag inte är deppig!!?? Det ökar ju bara receptorerna, inte mängden serotonin...... Då äter jag hellre omega 3 (vilket jag redan gör) som förbättrar upptaget av serotonin.
Och SSRI har ju ett gäng biverkningar, men det finns säkert nån medicin för det.... En av biverkningarna är bla att sköldkörtelfunktionen minskar :-(
 
Varför inte bara ge T3 (lio) som är det som saknas, och har INGA biverkningar om man inte överdoserar (och det vill man inte, jag lovar vad skit man mår då)
Hon menar på att man liksom "drogar" på lio. Och där fräste jag ifrån. Vem fan vill droga på det!!!!! Jag vill ju bara må bra!
 
Jag ska ge min doktor lite cred faktiskt. Hon är villig att lyssna och lära.
Jag lovade att börja med svag dos levaxin..... Men hon gick med på mitt önskemål om att lägga till 20 mcg lio.
Hon är självklart rädd att jag ska få hjärtflimmer. Men efter ha varit på Helena Rooths föreläsning i ämnet, vet jag att det inte kommer bli så, så länge jag inte övermedicinerar!!
 
Jag har även en otroligt bra hjälp från andra patienter som har stor erfarenhet. Och dom litar jag på mer.... Dessutom har jag sett till att ha "naturlig" T4 istället. Så får hon tro att jag äter levaxin. Jag vägrar att må så dåligt. Dey är inte okej att utsätta min kropp för denna misshandel något mer.
 
Det har varit 2 otroligt jobbiga år, och med en son som har det tufft har bägaren runnit över och jag klev ut från min läkares rum även med en deltidssjukskrivning.
Jag måste få chansen att läka både själ och kropp.
 
 
Det känns lite tungt att avboka kunder, och det är otroligt kostsamt att vara sjukskriven som egenföretagare. Det kommer bli som att arbeta gratis, eftersom alla kostnade måste täckas. Så den tid jag arbetar går till kostnader, och lönen blir 80% av sjuklönen på en halvtid och då får man räkna bort 7 dagars karens oxå :-(
Men hälsan går först.
 
Min önskan och vision är att utbilda alla läkare att förstå hur vi med hypotyreos funkar!!!!
Dom suger hårt på denna sjukdom (förutom några få suveräna läkare. Har en bokad tid i september hos en bra)
 
Ha en fin dag alla <3

Det sket sig kan man säga......

Min doktor ringde nyss........
 
Min sköldkörtel har inte repat sig ett smack....grrrrr Att jag klarat arbete och att kliva ur sängen den senaste veckan är ett under! Jag måste ha en stålvilja eller nåt!
Min diagnos är nu Primär Hypotyreos.
 
Min kost hjälpte inte att få igång den lille rackaren, men har ändå tagit bort angreppet på sköldkörteln (TPO antikroppar). Så det är ju alltid nåt!
 
Jag gråter på insidan i ren frustration, då jag vet att min doktor vill att jag ska börja med levaxin igen.... Levaxin som gjorde mig fylld med ångest och stress :-(
VARFÖR FÅR JAG INGET ANNAT!!!!!!! Jag är så kluven till detta! Lio tänker jag iaf inte släppa så länge jag inte får ett annat alternativ än levaxin....
 
Mina värden är följande just nu:
TSH 15 (ref 0,40-3,5. Friska bör ligga på 1,5)
T4: 6 (ref 9-22)
T3: 2,2 (ref 2,2-6)
 
Riktiga skitvärden faktiskt, och det är konstigt att jag hållt mig på fötter. Kanske ska jag tacka mitt förnuft som ändå stöttat med lite porcine som innehåller lite sköldkörtelhormoner.
Har sedan någon dag även återfört T3 igen, då jag hade så låg puls. Magen och tarmarna stod helt still och sömnen blev konstig rätt omgående faktiskt. Nu med lite lio är det igång igen!
 
Mitt humör har fått sig en rejäl smäll, och jag vill bara falla ihop i en liten hög. Ja snacka om att börja om på ruta 1!!!!!
Och levaxin är vad jag får....... men jag har ju "tur" som har en läkare som ändå är villig att skriva ut Lio. För jag överlever inte annars.
 
Jag måste fråga henne om mitt låga kortisol och den svullnad och tryck vid ögon som kommer så fort jag börjar medicinerar igen..... Är det binjurarna tro??
Såååå evinnerligt trött på att klura ut allt själv.
Det blir nog iaf en tidig morgondos lio för att hjälpa binjurarna......
 
Börja om från början..... börja om på nytt.....
SKIIIIIIIIIt å HEEEEEELVETE
Visa fler inlägg