Vad tycker man om boken?!

Nu har det gått en månad sedan jag släppt min bok "Sköldkörtelsjuk och frisk- Ett Inre Kaos" och över 600 böcker är sålda.

Men vad tycker läsarna? 
Jag är enormt glad och tacksam, då det hitills verkar som min önskan med boken uppnåtts.
Igenkänning, glädje, känslor, hopp, inspiration ville jag få med i boken. Jag ville inte skriva en faktabok, även om det finns en del av den varan i boken, men först och främst ville jag berätta hur det är att drabbas av denna sjukdom och inte bli trodd när standardbehandlingen inte fungerar.

När ingen förstod det inre kaos jag upplevde. Jag vet att det är många som genomgår det jag gjort.

Tack alla ni som berättar hur ni upplever boken. Ibland tåras mina ögon av era varma ord 💗

● Som att läsa historien om sitt eget liv. En lång kamp där jag tillslut insett att jag måste ta tag i min egen hälsa när sjukvården brister gravt. En bok som många andra behövt läsa. De sjuka, för att bli stärkta i sin uppgivenhet. De friska, för att förstå. De som borde läka oss, för att bredda sin kunskap och släppa sina rädslor.

● En stark och känslosam självbiografi av Nadja om sjukdomen som raserar människornas liv utan läkarens kunskap.
En mycket välskriven händelserik bok som bjuder läsaren på insikt och styrka att aldrig ge upp hoppet. Nadja river med oss i hennes otroliga kraft att berätta om sitt liv som sköldkörtelsjuk patient ett offer i sjukvårdens och maktens näste.

● Informativ och lättläst. Första bok jag sträckläst. Stor igenkänningsfaktor. 👍

● Helt fantastisk bok, tack för att du delar med dig! 
Vi är säkert många som känner igen sig i boken! 
❤️🦋💐

● Tack för att du skrev om dina erfarenheter. Såg nya händelser i mitt eget liv i nytt ljus och ser tydligare mina tidiga tecken på hypotyreos. 💝

● Jag har läst drygt halva boken nu, och gått igenom hela känsloregistret. På något konstigt vis känner jag mig även tröstad mitt i all förtvivlan och bedrövelse, och lite hoppfull 💟 Du har verkligen lyckats bra med boken, den är lättläst även för en "trög" hjärna. Tack Nadja Öström för att du delat med dig av din historia! 💖🤗

● Nu har jag äntligen börjat läsa Nadjas berättelse, i den bok som hon nyligen givit ut. Jag trodde att jag skulle skriva om den när jag läst färdigt och sammanfatta vad jag tyckte men jag slungades in i massor av känslor. Redan efter två kapitel känner jag medlidande, drivkraft, frustration, gemenskap och mycket mer. 


Är du oxå nyfiken på boken? 

Kram Nadja Öström 

Dåligt samvete för att du behöver medicin?

När jag, år 2012 mådde som allra sämst trots att jag medicinerade med levaxin och hade "bra" blodvärden, var jag tvungen att leta fakta och information om sjukdomen.

Läkaren vägrade hjälpa mig, trots att jag läste studier, böcker och länkar på nätet. Inga av mina besvär hade med sköldkörteln att göra så han och erbjöd alla möjliga behandlingar förutom det jag behövde.

Jag ramlade över att kosten kunde hjälpa mig att bli frisk och jag kastade mig in med hull och hår med att ändra hela min syn på kosten. Kunskapstörstig sög jag upp all information och utbildade mig även till kostrådgivare.
I mitt bagage har jag nu fantastisk kunskap om näring och kost som jag alltid kommer att ha glädje av.

Men blev jag frisk? Skulle min sköldkörtel läka Nu?

Jag var så noggrann och testade alla protokoll. När jag hängivet till sist även testade autoimmun paleokost, grät jag.
Det kändes så fruktansvärt orättvist.
Jag gjorde alla rätt, men inget hände med min sköldkörtel! 

Skulle jag behöva leva på denna svältfödda kost nu.... Hur länge? 
Varför blev inte mina friska vänner sjuka? Hade jag levt och ätit så fel?

Allt kändes orättvist och jag anklagade mig själv. Det skapade en enorm stress och oro. Jag försökte och försökte. Kostade på mig dyra prover och massor med tillskott.
Men min sköldkörtel verkade stendöd.

Länge fick jag jobba på mina skuldkänslor, innan jag helt enkelt bara fick acceptera att min sköldkörtel inte vill läka. Jag valde att vara tacksam för att jag till sist fått väl fungerande medicinering med min Nature Throid. All kunskap om kosten kan fortsätta hålla mig välmående.

Jag accepterade att jag behövde min medicin! Och så släppte det dåliga samvetet och den starka skuldkänslan. Då släppte tankarna om att jag var misslyckad som inte klarat att läka min sköldkörtel.

Jag kunde börja leva igen. Jag glömmer tom att jag faktiskt har en sjukdom.

Jag tror alla råd och tips om vad vi ska göra för att läka och slippa medicinering även är fyllda av prestation, och ett slags nederlag när man behöver sin medicin.
Det är liksom fult att medicinera.

Man ska vara så lyckad och leva så perfekt kan jag uppleva att budskapet är.
Gör så här eller gör si, så kommer du lyckas....

Hur många är det egentligen som på riktigt inte har en fungerande sköldkörtel som klarar sig helt utan hjälp av medicin? Hur många har faktiskt läkt sin sköldkörtel? 
Jag vet inte många och kan räkna dem på en hand.

Det är givetvis fantastiskt när detta sker, men jag ser ännu oftare dem som får kämpa. De gör allt "rätt" men mår först bättre när medicineringen är optimal.

Ju längre man medicinerat och ju äldre man blir desto svårare att läka sin sköldkörtel.
Om man har antikroppar mot sköldkörteln, Hashimoto, så tar det upp mot 10 år innan det visar sig på TSH, och då har vävnaden redan förstörts så mycket att det är svårare att backa banden.

Vi ska inte ha dåligt samvete för att vi blev sjuka. Om vi behöver stöd i medicinering är det snarare viktigare att vi hittar en individanpassad medicinering. Det kan vara levaxin eller euthyrox. Det kan vara även i kombination  med T3 preparat, det kan vara med bara liothyronin eller kanske NDT. Det finns oändligt många varianter egentligen men vårt största problem är okunskapen och oviljan i vården.

Att fortsätta optimera sin kost och livsstil gör man för hälsans skull. Och för fortsatt bra mående. För är sköldkörtelvävnaden trasig, så är den. Då behöver vi vårt stöd i medicin, annars kommer fler problem som ett brev på posten.

Att leta grundorsak till varför man blev drabbad av detta är absolut en klok idé så att vi kanske kan göra något åt det.

Men tveka inte om du faktiskt behöver medicin. Det är inget nederlag. Det är livsvilja och intresse för god hälsa.

Alla väljer vad man vill göra, all respekt.

Det här är en knepig sjukdom och vi är många som kämpar hårt och gör allt. Vi önskar inget hellre än em väl fungerande sköldkörtel. Låt oss medicinera utan skam.

Kram från en som släppt skammen. Jag medicinerar och mår oförskämt bra.
Jag lever livet hyfsat "perfekt", i alla fall till en ca 80%

/Nadja 👊🦋

10% av alla som föds riskerar sköldkörtelsjukdom

Är det så?
Njaee, det kanske man inte kan påstå, men när jag kikar på utvecklingen på statistiken för hur många som medicinerar med sköldkörtelhormoner så är det en ökning med ca 13000 per år sedan 2010.

I Sverige föds det 115000-120000 barn varje år (Källa) och om då ökningen av medicinering för sköldkörtelsjukdom ökar med ca 13000 varje år så säger mitt mattehuvud att ca 10% riskerar att hamna i denna statistik...

Från år 2010 till 2011 ökade det med 14658 personer och som lägst har det ökat med 12045 personer. Du kan själv kolla detta HÄR

År 2006 medicinerade 309632 personer med sköldkörtelhormon och 2017 var det 458260 st. Men tyvärr finns det heller ingen statistik för dem som har alla symptom men inte får hjälp, eller för dem som tvingats självmedicinera.
Det finns misstanke om att det är minst det dubbla som är ett mörkertal! 

Hypotyreos beror oftast på autoimmunitet där vävnaden i sköldkörteln förstörs sakta och gör att den till sist inte kan producera sina hormoner. Symptomen kommer smygande och man tror ofta att det är stress eller ålderdom som är orsaken. Det kan ta flera år innan man ser på blodprov att TSH ökat utanför referens, och för mig tog det ca 10 år med många obehagliga symptom.

Tänk om de tagit tpo-ak lite tidigare....

Sedan ger nästan alltid överfunktion  (hypertyreos/giftstruma) slutresultatet hypotyreos.  

Och hypotyreos utan antikroppar förekommer, men det är ju inte alltid heller att man ser antikropparna i blodet, även om det existerar.

På cellnivå kan man även ha problem, att hormonerna inte når in i mitokondrien. Sk vävnadshypotyreos. Då fungerar sköldkörteln, men hormonerna kan inte arbeta korrekt.
Det finns många anledningar till detta och får bli ett annat inlägg. ❤

Men hur kommer det sig att antalet sjuka ökar, och vården har sedan 50-talet stannat upp i sin kunskapsutveckling?

Jag tror att belastningen av hormonstörande ämnen är en del i det hela, men även den ökade stressen i samhället. Och sen har vi kosten.... läs mer om Hormonstörande ämnen

Varför vården inte utvecklas är för mig ett mysterium. De anser fortfarande att det är en lättbehandlad sjukdom 😠

Har du hypotyreos? 
Dina barn har en 50% risk att utveckla sjukdomen. Se till att testa deras sköldkörtel med prov;
  • TSH
  • FRITT T4
  • FRITT T3
  • TPO-AK 
Vi vill ju inte att 10% av våra nyfödda ska uppleva vårt helvete när medicinen inte funkar! 
Bli medlem idag i Sköldkörtelförbundet
De arbetar aktivt och envist för rättvis vård! 
Kom ihåg att röst på Sköldkörtelpartiet när det är dags för val.

Kram Nadja Öström 

Visa fler inlägg