Trasig, ärrad men lyckligare än någonsin!

Livet.
 
Livet är en intressant resa. Man har ingen aning vad man ska få vara med om, även om man är den som skapar sitt liv.
Med sin vilja och ambition, med olika förmåga att ta sig igenom svårigheter, med olika känsla att ta sig igenom lycans rus. Vi är skapta så olika men ändå olika.
 
Jag trodde jag va på ett sätt, men min sjukdom som faktiskt är dödlig utan medicin fick mig att se mig själv med helt andra ögon.
Jag mötte en sida hos mig själv, som är så långt ifrån en glättig och utåtriktat och ytlig person som jag ibland kunde vara. Jag dök långt ner. Och det var otroligt läskigt.
Jag fick en medicin som inte gjorde mig friskare, utan sjukare. Min urväg va att avsluta.....
 
Om jag inte haft min envisa vilja, min nyfikenhet på livet, mina fantastiska barn och en underbar make kanske livet hade slocknat.
Men så blev det inte! Jag blev förbannad, och gav inte upp, utan såg till att hitta en utväg.
 
Den resan blev min Hashimotoresa....
Att ändra kosten.
Att utmana mina läkares kunskaper.
Att lära mig ännu mer.
Att sluta vara rädd.
Att vara tacksam.
Att lära mig leva.
 
Jag känner mig som en ny Nadja, liksom. En mer ödmjuk, mer tacksam Nadja. En Nadja som inte tar något för givet.
Jag känner mig mer glad än jag tidigare gjort, liksom vaknar med en tacksamhet! Tänk att det ska krävas nära döden känslor innan man på riktigt uppskattar de små sakerna i livet!
Jag kan bara titta på mina barn och riktigt värmas inifrån.
Jag är lite vingklippt och trasig, men oerhört lycklig ändå.
Jag har ont lite här och där, men jag har ändå en styrka som tar mig vidare och framåt!
 
Och jag har en låttext som lite beskriver vad jag känner..... Och hon som skrivit den har gått igenom en hel del tuffa saker..... Anastacia.
 
Wings of an angel
Replaced by beautiful scars
We're hidden in the dark
Time seems to stand still
The world is falling apart
So heavy on my heart
And it's raining
And it all comes crashing down
Anyone would give up
But not me not now

Even with broken wings
Even with shattered dreams
I'm still gonna try
I'm still gonna fly
Even with broken wings
I can do anything
I found a strength I never knew I had in me
With these broken wings

Turning the pages
Cuts like a knife once again
Where does the end begins?
Through all the stages
A silent fighter remains
You got to lose to win
Through the fire
And the smoke starts to clear
Anyone would give up
But not now not here

Even with broken wings
Even with shattered dreams
I'm still gonna try
I'm still gonna fly
Even with broken wings
I can do anything
I found a strength I never knew I had in me
With these broken wings

I said I never doubt it
Wrapped my hands around you
Changed my everything

Even with broken wings
Even with shattered dreams
I'm still gonna try
I'm still gonna fly
Even with broken wings
Even with shattered dreams
I'm still gonna try
I'm still gonna fly
Even with broken wings
I can do anything
I found a strength I never knew I had in me
With these broken wings
 
 

Det svänger fort!

Jag blir inte riktigt klok på min kropp faktiskt.
Det liksom svänger så..... Har under sommaren faktiskt mått riktigt bra. Så fort det blev lite kallare så började handlederna värka, ryggen blev grinigare och nacken la in största protesten.
Jag tänkte att lederna behöver mer hormoner, och rygg/nacke behöver gymmet.
 
Sagt och gjort fler besök på gymmet, men nacken är fortfarande superstel och värkande trots besök hos idrottsmassören. Ryggen har inte riktigt bestämt sig.... Gör ont ibland!
I morse när jag vaknade efter en lång sömn på 10 timmar värkte hela ryggen, nacken och när jag rörde på ögonen så skrek huvudet!!
Okej, jag sov inte i min säng, men va fan, så stel och mör ska man väl inte bli.
 
Efter frukosten på tre ägg och kaffe så blev det 2 alvedon, vilket jag ofta vill låta bli. Men idag va kroppen totalstel från rumpan och uppåt. Huvudet värkte så fort jag ändrade blicken.
I bilturen hem från mina föräldrar, så värkte det så i ögonen/huvud och nacke att jag va gråtfärdig.
Jag fattar inte hur nere man kan bli av denna smärta.
 
Jag sitter där med ratten i handen och kisar mot solen och tankarna drar ner mig i mörker :-(
Ska man sluta jobba som frisör? Blir jag bättre?
Jag frågade faktiskt min idrottsmassör just om detta. Skulle min nacke som värkt i 14 år bli bättre om jag slutade arbeta som frisör?
 
Njaee, blev svaret.
Visst skulle nacken bli något bättre eftersom låsningar i axlar och skuldror skulle upphöra, men tyvärr får jag dras med min skadade nacke.
Så jag våndas hur jag ska göra......
Jag blir bättre av träning, men när jag får dagar med denna smärta VILL man inte ens träna....
 
Och mina besök hos läkare vidarebefodras bara till sjukgymnaster som försöker sig på lite olika behandlingar, men INGET hjälper. Jag och min senaste sjukgymnast kom fram till att nu fanns det inget mer att göra... Rätt trist diagnos faktiskt. Och jag funderar på om det ens är lönt att gå till läkaren för detta mer... För vad mer kan man göra! Jag inser att det är återhämtning, värme, träning och massage som håller mig iordning. Alvedon när det är som värst och vin på fredagen ;-)
 
När jag väl va hemma och mötte upp en sömndrucken dotter och hennes kamrater hade min värk lagt sig otroligt mycket. (3 timmar efter alvedon)
Helt plötsligt kom energin tillbaka och likaså mitt humör. :-)
 
Nu sitter jag och funderar på om jag ska ta mig en joggingtur iaf.... Och det är det här jag inte blir klok på! Hur kan kroppen svänga så??
Jag tror det är en del av luriga Hashimoto.....
 
Man får liksom vara extra glad när kroppen är med på noterna, och vila när den protesterar!
 
Jag förstår de människor med kronisk smärta, det är tufft och humörsänkande!
Ta väl hand om dig!
Kram Nadja
 

Spännande

Jag har en stor önskan att förändra vården för alla oss med sköldkörtelproblematik. Det finns så otroligt många sätt att förbättra måendet på, men det krävs individuell behandling, och läkare måste få bättre utbildning. Framförallt när vi är förpassade till vårdcentralen, där kunskapen har samma nivå som för 50 år sedan.

Dessutom råkar vi ofta ut för oförskämda och totalt ointresserade läkare. De påstår saker som är rena rama lögner, och beter sig kränkande. Det är helt oaccepterbart!!!

Jag vet att många mår alldeles utmärkt på levaxin, men 70% blir inte helt återställda...... Det säger en del. Det finns mer att göra, och vi måste väcka medvetandet hos alla! Och det finns så mycket mer än symtomlindring med fler mediciner som ssri, antidepp och betablockerare. Och varför är okunskapen så illa om statiner???? Vi måste ta eget ansvar för oss själva, och läkaren ska vara hjälpsam. Vi måste sluta medicinera symtom utan att ens reflektera över orsaken......

Jag tror att vi måste bli mer hörda i medier, och att alla blir upplysta hur man kan hjälpa sig själv, och ställa högre krav på läkare. Det kommer att ta sin tid, men ju fler vi är och ju mer vi syns och hörs kommer kraven ställas på läkarens utbildning. Kanske det inte sker under min livstid, men jag gör det för mina barn och de som kommer efter mig.

Förstår inte läkare att många är så upplysta idag?? Dom måste sluta trycka ner oss. Visst finns de dem som överdriver och faktiskt har googlat lite väl mycket. Men en större respekt och empati för oss som faktiskt vet.

Mycket snart kommer reportaget tryckas i Amelia, som gjordes i november förra året..... Trots att det är ett tag sedan är jag glad att detta uppmärksammas. Och snart kommer den danska boken i svenskt tryck.

 Helle är en varmt och härlig kvinna med stor kunskap och vilja att förbättra det för oss. Hon delar med sig av sin egen resa, men även hur hennes man upplevt allting.
I denna bok finns patientberättelser, bla min.
 
Jag har just suttit och läst texten som avslutas med detta citat, som fick mig att minnas och tårarna föll....

- Jeg følte mig så ensam, for jeg fik ingen hjælp og ingen forstod, hvordan jeg havde det. Derfor kunne jeg lige så godt tage mit eget liv – for det her var intet liv. 

 
Jag vill, jag hoppas och jag arbetar aktivt för en bättre vård.
Tyvärr är det inte så lätt som en del verkar tro att det är. Byråkratin i detta land är inte skitlätt att borra sig igenom, och jag vet att mina kamrater innan mig i Sköldkörtelföreningen kämpat hårt
 
En dröm som finns hos många av oss är att införliva en Sköldkörtelmottagning..... Precis som diabetiker har sin egen. Inget vi fixar på en kafferast direkt, men den finns antecknad...... Dock har vi många andra saker som ska förverklgas först. Jag tycker det är fantastiskt med alla eldsjälar som jobbar för detta helt ideellt och gratis. Jag är en av dom, och jag lovar det känns ibland. Tänk om vi va fler.....
 
Ja, det är en spännande framtid för oss, och jag är en obotligt positiv människa och åker på mina käftsmällar då och då. Men skam den som ger sig.
 
Och sen har vi ju ytterligare en mycket klok kvinna som har huvudet på skaft! Min mentor och förebild! Hon klurar på många saker och får ner en hel del i bokform! Den senaste är helt i tiden och handlar just om när vi inte blir friska trots mediciner..... Det finns mer vi kan göra!
 
 
Men måste ju erkänna att jag är trött och sliten, då det händer fler saker omkring mig som tar på mina krafter. Det finns mycket positivt oxå, men det tar ju även av min styrka. Jag har insett att min kropp inte vill ha mer stress för då brakar jag. Det är så skönt att bara ha sina vanliga rutiner just nu och mer stimuli än så krävs inte!
Och vet ni, om man stressar och inte får återhämtning produceras mindre sköldkörtelhormoner som drar ner tempot i kroppen.... Det vill man ju inte.
Dessutom minskat kroppsvätskor, vilket leder till sämre matsmältning och magbesvär.
Huden får inte sin näring eftersom blodet befinner sig i musklerna och väntar på flykt.... Och får inte huden näring, rasar håret och eksemen vaknar.
Nä, det finns inget som kallas positiv stress, bara livsnödvändig återhämtning med avstängd hjärna.... (undra var knappen sitter....)
 
Maken är iväg över helgen och jag och sonen får rå om varandra. Imorgon blir det frdagsmys med köpemat och vin. Jättesvensson och exakt vad jag pallar just nu!
Trevlig helg och ta hand om dig. Kom ihåg att vila hjärnan med meningslösa och tomma tankar ;-)
 
 

 

 

 

 

 

Visa fler inlägg