Missnöjda hypo-patienter vallfärdar utomlands!
Jag läser inlägg om lyckliga hypotyreos-patienter som äntligen blir lyssnade på och tagna på allvar.
Läkaren lyssnar och gör allt för att utreda varför man inte mår bra. Massor med tester erbjuds och individanpassad medicinering.
Läkaren säger inte att allt är bra när TSH är inom referens, utan lyssnar och tar till sig dina problem på allvar.
En utopi? Njaee.
Det finns fantastiska läkare, men dom är få och det lugn som infinner sig hos oss som kämpar mot strömmen och gråtit efter otaliga läkarbesök, när vi får träffa den där läkaren som lyssnar och visar empati. Det i sig ger så mycket positivt i våra så stressade och sorgsna kroppar.
Var finns dom dessa läkare?
Jag kan säga att de ofta är privatpraktiserande och det slår mig att många tar sin resväska och drar utomlands. Vården har svikit oss rejält i Sverige.
Även om min nuvarande läkare finns i Sverige, och var den första läkare som lyssnade. På riktigt. Och så när allt runnit ur mig, så hon; - Oj vad tufft du haft det!
Då sjönk hela min spända insida ihop och kapitulerade till denna fantastiska empatiska själ som på riktigt ville hjälpa mig.
Alla prover jag tagit genom åren har grävt stora hål i plånboken. Men vad gör man.
Jo, I Norge finns en klinik fylld med empatiska läkare med kunskap har jag förstått och jag ler brett av medkänsla för dem som skriver så glada och positiva inlägg på Facebook efter deras besök på Balderklinikken
Varför är detta behandlingssätt inte praxis i vården? Vart är vår vård på väg? Är vi bara ett dollartecken och en siffra i statistiken? Det suger fett den vård vi erbjuds.
Vi blir illa bemötta med liten kunskap och noll empati.
Regeringen vill få människor tillbaka i arbete, men med alla indragningar så lär statistiken snarare gå åt fel håll!!
En specialiserad mottagning för sköldkörtelsjukdom skulle på så många sätt vända statistiken åt ett bättre håll men framförallt förbättra livskvalitén på otroligt många människor som idag får stånga sig igenom alla ofruktsamma läkarbesök. Till sist ger vi upp och låter oss sjukskrivas. Så länge vi inte får individanpassad vård där besöken varar längre än 15 min, så blir vi inte välmående!
Primärvården har inte en chans att hjälpa oss som inte klarar standardmedicineringen och endokrinologer har ingen tid för oss....
Nåt radikalt måste hända och snart presenteras den tredje motionen i regeringen om sköldkörtelsjukdom.... Bästa Ingela Nylund Wats. Tack för ditt envisa arbete!
Tänk om tiden för våra besök skulle förbättras så hinner man se över fler faktorer som påverkar oss! Och det är omöjligt att alla blir återställda med endast 1 alternativ av medicinering....Alla ska inte behöva gå igenom det jag gjort, för att få tillbaka sitt liv.
Vi ska inte behöva åka till Norge eller Tyskland eller nåt annat land för att bli lyssnade till, samt behandlade individuellt och respektfullt
Vi ska inte behöva vara laddade med kämpaglöd och tonvis med fprskningsrapporter inför vår kvart med läkaren som forsatt behandlar våra blodvärden istället för människan. Som fortsatt stirrar på TSH och erbjuda allt annat än rätt hjälp!
Tack för ordet!
Kram Nadja 🤗
Sitter här och gråter när jag läser. Känner mig så obetydlig i svensk sjukvård. Jag flyttade till USA för 5 år sedan, då med mängder av symptom trots att jag påbörjat behandling redan när jag bodde i Sverige. I USA blev jag skickad till en jättebra endokrinolog som lyssnade, förstod, tog mig på allvar och främst hade otrolig erfarenhet. Han var den som berättade för mig (genom att titta på provsvar jag hade med mig från Sverige) att jag hade en autoimmun sjukdom - Hashimotos, något som läkarna i Sverige inte ens hade nämnt, det enda de förklarade var att jag hade låg sköldkörtel, trots antikroppar på över 5000 när normalt värde är under 9.
Endokrinologen i USA tog prover och sade direkt att jag behövde lägga till T3 hormon, inte bara T4. Jag blev lite bättre men den stora förändringen var när han bytte ut min medicin till NDT. Han upptäckte också att jag hade brist på D-vitamin, B12, järn och zinc. Det har varit kämpiga år och det upptäcktes att jag hade problem med Reverse t3 hormon. Jag har varit så sjuk att min allmänläkare i USA skickade mig på Magnetröntgen, ultraljud av hjärtat, magen, ja allt möjligt, dock sade min endokrinolog att alla symptom beror på min autoimmuna sjukdom.. Nu i år när vi hade tagit itu med mitt problem med Reverse T3 har jag för första gången på 7 år faktiskt känt mig ganska bra! Min kropp och hjärna börjar fungera igen. Äntligen.
Ny flyttade vi tillbaka till Sverige och jag är så oerhört besviken på sjukvården. Jag känner mig så otroligt obetydlig och att de faktiskt inte ens bryr sig om min sjukdom. Läkaren jag träffade på vårdcentralen sade efter att ha lyssnat på min historia att jag var ett för komplicerat fall för henne, hon visste inte hur hon skulle behandla mig trots att hon har ett flertal patienter med Hashimotos, hon visste inte vad NDT var. Hon skrev genast en remiss till Endokrin.
Det kändes bra.
En vecka senare ringer hon och säger att Endokrin inte accepterar mig. Att min sjukdom är något som ska kunna hanteras på vårdcentralen. Detta efter att jag gått till en endokrinolog var tredje månad i 5 år?
Jag kommer inte att få NDT utan läkaren på vårdcentralen kommer att sätta in mig på Levaxin igen.
Jag är livrädd för att bli så sjuk som jag var innan och jag känner mig otroligt uppgiven just nu, efter att ha kämpat i 5 år, hittat något som faktiskt fungerar och nu vara tillbaka på ruta 1.
Tack för att du skriver om detta.