Är det läkarnas fel?

Ska vi ge skulden till våra läkare? Eller ska vi försöka se allt ur deras synvinkel?
 
 
 
 
Jag tror felet startade när studier visade att TSH gick att mäta samt att kroppen har sk dejodinaser på cellnivå som omvandlar det inaktiva T4 (som finns i tex levaxin) till det aktiva T3. man ansåg att då blev sjukdomen lätt att behandla. Man tar som vanligt ingen hänsyn till att vi är individer, och våra kroppar inte kan jämföras med den frisk individs värden!
Man behandlar blodet, inte människan. Man ser alla organ som enskilda, och inte att det ena kan påverka det andra. När TSH är inom referens som jämförs med friska individer så lämnar man sköldkörteln och dess hormoner.
Läs historien om hur det kommer sig att vi alla får levaxin och anses friska när TSH är inom referens:
 
Men vi är alldeles för många som erfar att vi inte blir friska och välmående när TSH är inom referens, och alla dessa fruktlösa besök hos primärvården där vi skickas runt till allt möjligt pga av att de inte har kunskapen kring denna sjukdom. Inte ens våra specialister, Endokrinologer tar emot oss. 
 
Intresset har försvunnit för denna komplexa sjukdom efter att man trodde att lösningen var T4!
Men varför verkar det ändå som de studier som ändå görs inte verkar påverka intresset att lära sig mer? Hur länge ska vården stoppa huvudet i sanden och låtsas att vi inte finns???
Nyligen kom rapport om en studie där man såg att de som medicinerar med T4 hade lägre aktivt T3 i blodet än friska individer. Tar man till sig den? Eller är gropen ännu djupare där läkare än försöker strunta i oss?
Läs mer om studien här
 
Senast har Sköldkörtelförbundet gjort en undersökning där nästan 3000 individer deltog, utan att ens marknadsfört studien.
Resultaten får tala för sig själv.... Är huvuden fortfarande nere i sanden?

Patienter som lider av sköldkörtelsjukdom, en av de vanligaste kroniska sjukdomarna och som främst drabbar kvinnor, upplever stora brister inom sjukvården. Det visar en ny undersökning bland 2753 sköldkörtelsjuka.

En majoritet (56%) är missnöjda med sköldkörtelvården och två tredjedelar (67%) anser att sjukvården kring sköldkörtelsjukdom är sämre än annan sjukvård. Sju av tio (72%) sköldkörtelsjuka anser dessutom att kunskapen hos läkarna är för låg och bara 27% anser att man har tillräcklig information om sin egen sjukdom.

– Det är alarmerande att gruppen sköldkörtelsjuka som idag består av närmare en halv miljon människor inte har högre förtroende för sköldkörtelvården. Men det har sina förklaringar. Många patienter valsar idag runt i vården utan att få rätt diagnos och behandling, säger Anders Palm, ordförande för Sköldkörtelförbundet.

14% fick träffa fler än fem olika läkare innan rätt diagnos kunde ställas och en av fem (19%) har sökt vård i fyra år eller längre för sina symtom. Innan patienterna fick sin rätta diagnos fick dessutom varannan (53%) andra förklaringsmodeller på sina symtom, där den vanligaste var depression (63%) följt av stress (60%).

– Inom sjukvården råder en uppfattning att sköldkörtelsjukdom är enkel att diagnostisera och behandla. När så många inte får rätt diagnos snabbare är det hög tid att ifrågasätta denna bild. Dessutom är det alarmerande att patienter får felaktig behandling, när det egentligen är sköldkörteln som är problemet.

– Sammantaget visar detta på en stor kunskapsbrist kring sköldkörtelsjukdom inom sjukvården, som leder till ett stort lidande för vår patientgrupp, säger Anders Palm. LÄS HELA ARTIKELN HÄR

Men om jag då vore en allmänläkare som mötte en sköldkörtelpatient som inte mår bra...

Troligen har jag lärt mig om TSH och att T4 behandling då hjälper. Blodvärdet blir bättre och då borde patienten må bra. jag hade lärt mig att sjukdomen är lättbehandlad och allt skulle vara frid och fröjd. Men varför blir min patient inte välmående. Då skulle förklaringen av nedstämdhet, smärtor, och trötthet kunna förklaras av så mycket annat.
Som läkare har jag ju lärt mig detta, och till sist provar man andra läkemedel eller remitterar vidare, eftersom jag då inte skulle ha kunskapen om något annat. Jag hade troligen lärt mig att T3 och grishormoner inte är bra, eftersom det sänker TSH så mycket. Och ett lågt TSH är = övermedicinering. (det är inte sant! Vi jämförs åter igen med fel individer)

Men, det saknas kunskap. Kunskap som primärvården inte får. Inte ens  många av våra sk specialister har kunskapen. Det får vi patienter lida enormt för. Vi som har lärt oss kunskapen, och har egen erfarenhet möter dessutom motstånd, just pga av okunskap och många gånger brist på empati.

Men kan vi ge allmänläkaren skulden? Njaee. Dom har 15 minuter på sig att lösa våra problem med kunskaper som är minimala, och TSH samt T4 som enda verktyg i doktorsväskan.

Det är hög tid att ta till sig forskning och studier. Kanske behövs fler studier och en sköldkörtelmottagning där kunskapsbanken ökar. Våra läkare behöver utöka sin verktygslåda med fler mediciner och få trygghet att behandla oss individuellt. Dessa mediciner finns, men ingen har gett en manual på hur de används.

Ska det verkligen vara så skrämmande att ge oss rätt vård och individanpassad medicinering?
Det är dags att förstå att studier gjorda för så länge sedan inte längre gäller för alla med hypotyreos.

Politiker kämpar med alla sjukskrivningar, och jag kan lova att det finns ett gäng hypo-patienter som inte vill något hellre än att bli friska för att kunna arbeta igen. Det går, om våra bestämmande tar sig i kragen och visar intresse. Våga se att det finns fler lösningar än T4 för många av oss.

Sluta stoppa huvudet i sanden och låtsas att vi inte finns. Det börjar bli ohållbart att belasta primärvården med för få verktyg!!

/Nadja Öström.