Midsommar och binjurevård
jag är en mycket levnadsglad tjej och ser oftast livet från den ljusa sidan. Men att drabbas av sjukdom som de läkare man hänvisas till inte inte kan är livsomvändande och livet ställs till sin spets.
Dagens alla tankar har under de senaste åren nu kretsat kring symtom man själv måste lösa gåtan på.
Det gör mig arg och frustrerad att behöva lära mig allt själv och sen inse att de läkare jag hänvisas till inte är villiga att hjälpa mig.
Jag känner mig lite nerstämd när jag nu efter ett år åter igen gör ett salivprov för att se hur mitt kortisol produceras.
Kortisolet som ska vara mitt stresskydd och inflammationshämmare samt göra att jag känner mIG pigg å utvilad efter en natts sömn.
Ett kortisol som ser till att jag vaknar utan plufsigt ansikte, ett kortisol som hjälper mig med muskelsmärtor....
Men voss lättnad att det ligger inom det gröna, för man kan alltså ha det värre.
Att påstå att jag är morgonpigg är ju en lögn.... Och jag undrar just hur mycket kortisol jag har nattetid??
enligt senaste blodprov har jag 461 i s-kortisol på morgonen. Ref är 200-800, och då skulle ju mitt värde va rätt okej. Dock säger expertisen att alla under 500 ska utredas..... Finns ingen som ens reagerat oå mina värden.
Mitt DHEA, som är ett "ungdomshormon" har sjunkit rött rejält sedan ett år och jag bekymras av att jag har dessa låga värden. Man liksom undrar, ska det bli värre??
jag borde prioritera min sömn mer än jag gör och borde inte dricka allt vin till midsommar. Men jag vill oxå umgås och bara vara som vanligt. Men sliter det på min kropp? Ja jag undrar.
Det är nog så tufft att ändra så många saker i livet för att må bra. Bekosta många tillskott för att bara få må bra. Kämpa mot vården som inte har kompetens, eller möjlighet att hjälpa på rätt sätt.
Jag mår ändå jäkligt bra, och trodde nog resultatet skulle vara bättre än för ett år sedan. På midsommarafton kroknade jag kl 22 och lämnade sällskapet för att gosa ner mig i sängen efter en härlig daf bland kärleksfulla vänner. Jag ville ge min kropp vad den behövde. Min kropp behöver ofta 12 timmars sömn, som den även fick. Men är 12 timmar verkligen normalt?
kanske en låg dos Hydrokortison skule hjälpa mig med plufsigt face, onda axlar och morgontrötthet? Vi får väl se om nån doktor vill förbarma sig....
Så kanske min kropp slipper producera så mycket adrenalin när jag är så nedrans viljestark!
kram och hoppas midsommar va fint 💐
