Covid-19 och Hashimoto / Hypotyreos
I dessa tider när oro och ofta många som känner rädsla inför ovissheten kring detta nya virus vid namn covid-19, så kan jag tänka mig att man funderar på om man är i en riskgrupp när man har Hashimotos/hypotyreos. Jag ställde mig den frågan själv, men insåg att jag inte ingår i en riskgrupp. Jag är väl medicinerad, mår bra och dessutom har jag inte längre ett överaktivt immunförsvar. Några andra mediciner tar jag inte. Det jag däremot tänker på i dessa virustider, där många länder stänger ner, jobbar jag aktivt med min egen oro för det egna företaget, som blivit drabbat. Jag är långt ifrån ensam, och jag lider med alla de som förlorar sina drömmar och där ekonomin kraschar totalt.
För någon dag sedan kom mina tårar när oron tog för stor plats i mitt huvud, och jag fick verkligen kämpa med att vända detta tankesätt. Att läsa precis allt som skrivs om corona skulle jag avråda ifrån, eftersom det kan spä på en oro och stress som inte är i rätt proportioner.
Ja, många dör. Men än fler blir friska. Jag är inte orolig för viruset. Jag är orolig för vad som händer med oss människor rent mentalt och själsligt. Och stress sänker dessutom vårt immunförsvar. Det är inget vi behöver nu. Näringstät föda, återhämtning och att få skratta är några av de ingredienser som hjälper vårt immunförsvar att arbeta korrekt. Idag, då jag var ofrivilligt ledig från mitt arbete tog jag chansen att träffa min bästa vän(som jobbar hemifrån) för en lång promenad så att vi fick prata av oss lite. Givetvis skippade vi kramen, och vi höll avstånd. Jag fick skratta, känna solen i mitt ansikte samt lufta lungorna i den friska vinden. Det är jättebra att försöka minska stressen, hitta till leendet och umgås på de sätt som går just nu. Vi människor är sociala varelser, och utan kontakt blir vi mycket lätt nedstämda. Vi vill känna tillhörighet och trygghet. Något som är en utmaning att upprätthålla i dessa tider. Givetvis ska alla de i riskgrupper undvika att utsätta sig för smittan extra noggrant. Men vi som friska ska försöka leva så normalt det bara går med de rekommendationer myndigheter har.
Men hur som helst. Idag fick jag tanken om att intervjua en skolkamrat från de yngre åren, som jag vet även har Hashimotos/hypotyreos. I en kommentar på Facebook, såg jag att hon skrivit om de symtomen som beskriver Covid-19. Perfekt, jag vill höra hennes tankar om detta, så att ni med hypotyreos kan få en inblick, även om allt alltid är individuellt.
Sagt och gjort, jag kontaktade Jenny som är 49 år, precis som jag.
Tänkte att varför skulle just jag få det. Det var ganska tidigt i skedet och innan den stora masspridningen. Jobbade hemma den första veckan men sjukskrev mig sen, då jag blev sämre. Min chef pratade med sin kompis som är infektionsläkare och hon trodde med all sannolikhet att det var Covid 19 när hon hörde mina symptom. Nu har jag varit sjuk i över tre veckor och ju mer information och kunskap vi fått om viruset så lutar det åt att det är det.
Du har Hashimotos och hypotyreos. När fick du diagnos och vilken medicin tar du?
Jag fick diagnosen i början av 2005 i samband med att jag gick in i väggen. Bra företagsläkare som skickade mig till Sophiahemmet för alla tester. Äter Levaxin, Liothyronin, folsyra, B12 och lyckopiller (som jag försöker fasa ut).
Fungerar din medicinering bra? Är du symtomfri från just hypotyreos?
Ja det tycker jag väl. Vill inte skylla på alla krämpor och sånt man har på bara sköldkörteln. Allt kan ju inte bero på den tänker jag. Man blir trots allt äldre också och kroppen tar väl stryk under åren. Eller så är det jag som är för dåligt insatt hur mycket sköldkörteln faktiskt påverkar hela kroppen.
(Jag måste få flika in här med en kommentar, då jag vet att det faktiskt är ganska mycket vi kan skylla på en sköldkörtelmedicinering som inte är optimerad och individanpassad. Till skillnad från Jenny är jag mycket väl insatt i hur dessa hormoner påverkar precis alla celler i kroppen)
Var du orolig att drabbas av covid-19? Om du var det, varför?
Nej det var jag inte. Är mer som en vanlig influensa och den drabbar ju olika på alla.
Skulle du vilja testa dig för att bekräfta covid-19?
Ja det skulle jag. Kan var bra att veta just så att man inte smittar någon annan. Men också för att kunna hjälpa mamma som är äldre och i riskgrupp.
När fick du första symtomen, och vilka var dessa?
Med facit i hand så började det nog för exakt fyra veckor sedan idag. Hade en grym huvudvärk hela dagen som jag inte haft förut. Ipren hjälpte inte. Var lite halvhängig under helgen men vi har precis flyttat så hade en del att fixa. Brukar inte vika ner mig i första taget heller. Sedan på måndagen mådde jag inte bra, febrig hostig och snorig, men gick till jobbet för jag behövde fixa bokföringen. Men kände att det kanske inte var det bästa men är man plikttrogen så är man... :) Jobbade hemma resten av veckan. Ont i halsen, ont i kroppen fast på ett annat sätt än i vanliga fall. Som en konstig växtvärk i armarna och låren. De kommande veckorna så sjukskrev jag mig. Första sjukdagarna sen Dackefejden typ. Då hade jag några dagar när jag bara låg och sov i stort sett. Var helt utslagen.
Hur är det att ha detta, om det nu är Covid-19?
Är väl ganska likt en vanlig influensa men mer segdraget och är så himla trött. Jag som aldrig fryser har dubbla filtar när jag vilar. Har varit sängliggande mest hela tiden. Har jag orkat kolla på något så har det varit väldigt IQ-befriande serier för man inte orkar kolla så noga. En väldigt kort lunchrunda med hunden då övriga familjen jobbar. Hostan släpper inte riktigt heller. Fördelen med att jobba hemma är att man kan ta powernaps.
Mår du bättre nu, hur länge har du varit sjuk?
Mår absolut bättre men inte symptomfri. I vanliga fall så hade jag inte brytt mig men nu är det dumt att chansa om det är Covid 19, vet ju inte. Så håller mig hemma och får full markservice från maken tack och lov.
Vilket har varit det jobbigaste med att vara sjuk?
När man är sådär "off" så bryr man sig inte i alla fall. Alltså man orkar ju inte bry sig om det är något som är jobbigt. Det är nu när man är bättre som det är jobbigt att veta om man smittar eller inte. Och inte kan gå och handla, hämta paket mm.
Har du någon aning om vart du blivit smittad? Vet du om du råkat smitta någon annan?
Nej ingen aning alls faktiskt. Men bor och jobbar i stan så det är ju mycket folk i rörelse hela tiden. Inte vad jag vet. Ingen i min familj har smittats och ingen av mina kollegor heller. Fast de hann jag knappt träffa i och för sig.
Vad kan du säga för att lugna oroliga hypo-systrar/bröder i dessa tider?
Är inte värre än en vanlig influensa. Vissa blir jättesjuka och vissa knappt alls. Tror mycket beror på hur man mår för övrigt också. Typ om man stressat för mycket på jobbet under längre tid så går kroppen redan på sparlåga och mer mottaglig. Vilket jag tror det var i mitt fall.
Jag vill verkligen tacka fina Jenny för att hon orkade svara på mina frågor. Jag ville ringa och prata med henne, men hon svarade att hostan blir värre om hon pratar en längre stund. Vi fick ta det mailvägen. Önskar dig all bättring nu.