Här är det sommaren 2000, och med facit i hand tror jag min Hashimoto görs sig till känna till hösten, då jag drabbas av ihållande huvudvärk i 6 veckor där ingen alvedon i världen hjälpte. Dock släppte det plötsligt när jag skulle besöka läkare och naprapat.
Nacken var dock ett stort problem, Den värkte enormt och var helt ledlös med ingen muskelkraft. Kändes som jag inte hålla upp huvudet ordentligt.
Jag hade även fått oförklarliga inre skakningar på dagarna, som jag då tolkade som blodsockerfall...
Jag gissar att mina antikroppar mot sköldkörteln angrepp vävnaden och orsakade att det frisläpptes massor med sköldkörtelhormoner, som då kan ge kraftig huvudvärk!
Inre skakningar berodde nog på oblansen, och när jag sedan drabbades av hjärtrusning och panikångestattack en kväll straxt före nyår, körandes i bilen var det dags att åka ambulans till akuten.
Självklart hittade man inga fel!
Jag undrar just hur statusen på min sköldkörtel såg ut just då.... Inget syntes på utsidan, men min kropp var i kaosläge på insidan.
Trots erbjudande om sjukskrivning, antideppresiv (var inte deppig!!!) och medverkan i ångestgrupper har jag inte förrän senaste åren sedan diagnos förstått sambandet och när faktiskt allt började.
Jag sov massor i början av mitt år som sjukskriven, men hämtade mig sakta och kunde leva på, men jag hade humörsvängningar och tålde inte stressade situationer. Känner du igen dig?
Detta är sommaren 2010. Jag hade aldrig haft viktproblem, och inte heller ändrat kosten. Jag gick stadigt upp i vikt och såg gravid ut. Min hunger försvann och sakta blev jag allt mer låg i humöret och förstod inte varför mina ögon ofta var rödsprängda. Framförallt efter duschen.
November 2010 fick jag diagnos Hashimotos och Hypotyreos. Nu börjar det synas, och jag hatade känslan av allt trängre byxor trots att jag aldrig ens ville äta.
Man blir pluffsig och påsig runt ögonen, en känsla som är så tråkig. Att mötas med denna trötta uppsyn gjorde mig så ledsen varje morgon!
År 2013 experimenterar jag med att bara äta liothyronin för misstänkt höga nivåer av reverse T3. Dessutom tålde jag inte levaxinet som gav mig så obehagliga hjärtsymtom, med hårda och oregelbundna slag.
Vården erbjöd mig inget annat än SSRI, Betablockerare och levaxin... Men träffade en lyhörd läkare som efter långa övertalande samtal skrev ut lio. Dock skickade hon ut mig så småningom, då jag fick lågt TSH och vägrade ta emot ordinationen om levaxin, ssri och betablockerare.
En kostomläggning under 2012, rätt medicin och träning gjorde stora skillnader, både i mående och utseende.
Idag äter jag Nature Throid 3,5 grain fördelat på 2 ggr per dag och min kropp har änrligen fått slappna av. Det känns som man landat i sig själv igen!
Att få känna igen sig själv och inte känna kroppen inre fruktansvärda stress är det absolut det bästa med att få rätt behandling! Att vikten sedan kan hållas och att smärtor försvunnit är bonusar. Tror bara vi med denna sjukdom kan förstå hur det är att ha en inre känsla av kaos!
Kram till alla er som fortfarande kämpar med ert mående. Jag vet hur det kan vara!
Nadja
Fina Nadja.
Vi är många som haft det svintufft i vår kamp. För mig tog det tio år att förstå att det var min med Levaxin behandlade sköldkörtel som var problemet. Ingen på min metabola mottagning var intresserad av att titta på den trots att min diabetes typ 1 (sedan 1967) låg åt skogen år ut och år in efter att ha legat mycket bra under många år. När jag kom i kontakt med sköldkörtelsidan på fb och svor över den "överreklamerade" ndt som jag ätit ett halvår (på alldeles för låga doser) och kom i kontakt med en av er vardagshjältar för oss med ssk-problematik och fick ett medicinskt upptrappningschema så vände det. Att du berättar din historia är så oerhört värdefullt och jag, som medlem i Sköldkörtelföreningen, är också så oerhört tacksam för den kraft och omsorg du lägger ned på oss när vi söker din kontakt. Samtidigt är jag oerhört glad att se det jobb föreningen gör. Smart och envetet kämpar ni för oss andra.
Tack för att du finns.
Stor kram <3
Emma