Min själ gråter....

 
 
 
.... När jag inser hur illa det ser ut i verkligheten!
 
Min telefon ringer och en kvinna i andra änden frågar om jag utför skönhetsbehandlingar? Lite förvirrat svarade jag att njae, nej jag är frisör och kostrådgivare varvid hon undrade vad man kunde göra åt kraftigt håravfall.
 
Visst det handlar om näringsbrister, men när hon fortsätter att beskriva sina symtom förstår jag att hennes hormoner är ur balans, och jag ställer frågan om hon kollat sin sköldkörtel.
 
Jo, då. Allt ser bra ut enligt endokrinologen som hon går hos, eftersom hon har andra hormonella störningar på hypofysen.
Jag ställer frågor kring detta och rabblar upp symtom på kortisolbrist, samt typiska Sköldkörtelproblem.....
 
När denna kvinna berättar hur hon har det vill bara tårarna rinna och ilskan över hennes endokrinolog som ändå är sk specialist, inte fattar det jag fattar.... Signalen från hypofys till sköldkörtel och binjure verkar ju vara trasig. Har denna endo-läkare inte hört talas om HPA-axeln där hypofys, sköldkörteln och binjurar samarbetar.
 
Kvinnan har varit utomlands för att söka vad felet är, och i Sverige har man konstaterat tumör på hypofys som bland annat orsakar högt prolaktin. Mycket mer än prolaktinsänkande preparat ges inte, och detta hjälper inte.
 
Vi ska höras igen när hon fått ut provsvar. Kanske hittar vi svaret där.... men hur kommer det sig att en specialist inte verkar fatta??
För mig är det nästan solklart när hon berättar sin historia och symtom. Håret faller av i en skrämmande takt, och samtalet till mig är i desperation.
 
Helvete! Varför ska vi kvinnor lida så?? Nä, det sitter verkligen inte i huvet!
 
Jag ringer till författaren  som skrivit "sköldkörteln  och Mitokindrierna" för att rådfråga samtidigt som jag frågar om det är på riktigt att en endokrinolog som ska vara expert på detta, faktiskt inte kan förstå detta. Ja, säger hon. Det kan faktiskt vara så....
 
Åter igen får jag det bekräftat som jag dagligen får bevis för.
Vi lämnas obehandlade eller omedicinerade eller felmedicinerade pga av okunskaper, stolthet och myndighetsbeslut.
 
Snart har tårarna torkat ut av alla de historier av misshandel många utsätts för pga av okunskaper.
Var är all forskning? Vi är många med kunskaper kring detta men myndigheter skyddar sig bakom trista och omoderna paragrafer medan människor förlorar år av sina liv.
 
När mina tårar är slut spricker jag i ilska! Detta är så fel och får ej fortgå. Jag har hört för många historier om människors öden, och jag har hört för många läkares dumma argument om att symtomen inte beror på sköldkörteln och det beror på stress och depp.
 
Sluta upp med härskartekniken och lyssna och lär. Jag har lärt mig ödmjukhet för andra människor och det är viktigt.
Det sitter inte i huvet och vi kvinnor är varken gnälliga eller hormonstinna! Vi har gått sönder mycket tack vare att vi är starka och tål mer än vad vi behöver!
 
Om min dotter eller son bli drabbad ska dom aldrig behöva bråka som jag. Mitt uppdrag är att förändra.
 
Hoppas jag lyckas ❤️
 
 
 
 
 
#1 - - Sofia:

Hej! Jag känner igen mig mycket i denna historia, tyvärr! B-vitaminbrist, ångest, höga TSH-värden (under utredning), håravfall i perioder, stress, trötthet, frusenhet, lätt att gå upp i vikt, sötsug från helvetet, jobbig PMS - ja, allt det är jag drabbad av och jag var inte ens förvånad när blodproverna visade förhöjda värden av TSH i början på sommaren.

Jag går redan på SSRI för att vardagen ska vara drägligare och risken att Levaxin ska börja ingå i min dagliga medicinering är överhängande. Jag känner bara att kroppen sviker mig gång på gång och jag känner mig faktiskt sjuk!

Jag äter regelbundet kosttillskott med D-vitamin, B-vitamin, Omega3, Magnesium och Zink... en dyr historia men det gör att jag mår lite bättre.

Jag lär få bråka med sjukvården för att få rätt vård men samtidigt känns det bra att det äntligen syns på ett blodprov det jag känt varit fel i så många, många år!

MVH/Sofia