Hypotyreos-Liv

..... och idag vaknade jag med jordens huvudvärk och supersvullna och svidande ögon! 

Har lite problem med att ta in budskapet i låten, men ska göra ett gott försök.

 

Detta kan bli det gnälligaste inlägget ever..... Men jäklar vad tungt det har varit de senaste 2 åren, och det kommer ikapp mig nu! Och det är inte bara det kroppsliga, utan även det ekonomiska som kollapsar.

 

Stressen över det egna måedet har tagit på krafterna enormt, och det börjar verkligen ordna upp sig, men livet klappar till mig då och då så där i lagom doser, så att jag ändå orkar resa mig igen.

Men igår brast det helt, och jag bad om hjälp. De satt otroligt långt inne, då jag alltid lärt mig lita på mig själv..... Eller aaa, livet lärde mig att du är din egne bäste dräng.....

 

Igår satt jag med högen av fakturor som jag varit tvungen att dra över på tiden, vilket aldrig hänt tidigare. Påminnelser har ramlat in, och pulsen ökar direkt i den korrekta och ordningsamma Nadja. Hela året har varit en resa i att fixa ekonomin, då jag hela tiden hamnat lite efter, och liksom precis fått näsan över vattenytan så att jag kan andas lite till.

 

Att driva eget och inte orka eller kunna arbeta fullt ut, kostar mer än vad många tror.

Att sedan va tvungen att ta reda på sin egen hälsa med alla möjliga byten av läkare, privata och kostsamma samt dyra tester för att utreda orsaker gräver enorma hål i en redan ansträngd och läckande plånbok.

Att resan ledde mig till att utbilda mig inom näring har varit fantastisk! Men kostsamt, och mer kostsamt än vad jag räknade med! Jag glömde liksom bort att jag jobbade mycket mindre under utbildningsperioden i 2 månader.

 

Sedan dök möjligheten upp till ny egen lokal, och jag ville verkligen detta och med min possitiva syn på tillvaron förstod jag ändå att detta blir kostsamt men bra i slutänden.....

Det visade sig att bli mycket mer kostsamt än jag planerat, och nu startade eftersläpningen av fakturor.

Paniken och stressen man känner över detta är inte rolig, och framförallt hälsonedsättande.

Att min läkare mitt uppe i detta beordrade mig att sluta med min medicin som landade i en 3 veckors sjukskrivning gladde inte min redan ansträngda ekonomi.... Men jag tänkte hurtigt - Hälsan först!

Jag va mer eller mindre tvungen!

 

Min binjure kämpade med att producera kortisol så att jag skulle orka....orka simma upp till ytan då och då för att hämta andan.

Folk önskade mig en trevlig semester, men jag grät på insidan... Jag hade en vecka tillsammans med famijen, där kreditkortet blev belastat. Inga pengar in eftersom jag inte arbetade. Renoveringen gjorde vi själva, men matrialet kostar.... Att renovera, och inte kunna arbeta blev som sagt dyrare än jag någonsin kunnat ana (och att kalla det semester är ju knasigt! Men jag är positiv och visste vad jag ville), och idag sitter jag med svullna, gråtna ögon över den situation jag klivit in i.

 

Livet har gett mig ett uppvanade med en hård knytnäve både i ansikte och mage. Det göt ont, jag är ledsen, känner mig misslyckad och kass för att jag inte fixar det!

 

När någon pensionär sedan klagar över att det är dyrt att klippa sig hos mig, vill jag bara lägga mig ner å gråta i fosterställning just nu! Eller bara skrika: Du behöver i alla fall inte arbeta gratis!!!!

Jag brukar inte vara så känslig för detta, men sitter man i rävsaxen är det lätt att smärtan tar över, och man reagerar lite knasigt. Men jag är ju bara människa.

 

Igår lyfte jag luren och ringde samtalet jag helst velat slippa. Jag bad om hjälp!

Min manliga sida gruvar sig, ni vet den där fixar-människan som klarar allt och går med huvudet högt! Min kvinnliga sida känner sig liten och hjälplös.

Man säger att det bara är pengar, och det är sant! Och det kommer att ordna sig.

 

Men det som får mig att lida och känna mig liten, är känslan av misslyckande, att vara orsaken till att familjen har det tufft. Känslan av att vara boven. Vara svag och sjuk.....

Ja, min uppfostan är av den sorten att tårar och svaghet inte är riktigt okej. Här ska det bara borstas av och gå vidare...... Det är nog det jag bearbetar just nu. Jag jobbar med min "Duktiga flicka".

Hon är liten, och vill bara bli omhändertagen. 

 

Den duktiga flickan har knäppt vården på näsan, med en stor kostnad av både pengar och energi.

Den duktiga flickan har drivit företag i 25 år.

Den duktiga flickan har fostrat familj och barn.

Den duktiga flickan har tagit hand om en ledsen liten tjej som förlorade sin mamma när hon bara va 10 år

Den duktiga flickan såg till att förhållandet räddades med parterapi

Den duktiga flickan såg till att sonen får hjälp

Den duktiga flickan oroar sig för sin dotter

Den duktiga flickan är alltid välklädd

Den duktiga flickan försöker hålla humöret uppe

Den duktiga flickan fixar allt

Den duktiga flickan är en god hustru

Den duktiga flickan är nu även grym på näringslära och inte bara skitbra frissa.

Den duktiga flickan kan laga mat nu oxå

Den duktiga flickan slutade röka till sist

Den duktiga flickan fick rollen som ordförande i en stor förening

Den duktiga flickan kämpar för att vara korrekt och ordningsam (korkat faktiskt)

 

Den duktiga flickan är lite sliten och trött.

 

Den duktiga flickan är oerhört tacksam för alla underbara människor som lyfter och finns i närheten.

Den duktiga flickan måste lära sig att be om hjälp..... Och det är den duktiga flickans största utmaning!

Den duktiga flickan får vila lite nu, och välkomna den fantastiska hjälp hon får nu!

 

Jag räckte ut handen, och där finns ni. Ni vet ve, ni är! TACK <3

Tack älskade Fredrik, för att du står ut med mig.

 

Nu ska jag försöka insupa orden av låttexten:

DON´T WORRY BE HAPPY!!

 

Kram alla kämpar.