Prestationsångesten tog ett strypgrepp och fick mig att stamma fram dumheter....

......det blev svårt att andas, en djupröd färg spred sig panikartad upp över bröstet och kinderna. Blodet rusade ut i musklerna som spändes och väntade på att jag skulle springa fort från faran jag upplevde.
Hela kroppen alarmerade om faran jag befann mig i, hjärnan såg till att bara reptilhjärnan fungerade och kunde bara tänka; FLYYYYYY för fan!
 
Så startade mina första 5 minuter på min första kurs i kost!
 
Det här är den stress vi kan utsätta oss för, och jag undrade va fan jag höll på med.
Hela kroppen signalerar att fly från faran, men jag står kvar och försöker preseta något.... Typ omöjligt, eftersom hjärnan inte har kontakt med höger och vänster sida, utan endast den primitiva reptilhjärnan fungerar.
 
Kaoset i kroppen är total, och 4 nyfikna personer sitter i lugn och ro och funderar på stackars mig som stammar fram dumheter!
Jag visste att något dyligt kunde inträffa, och att det skulle gå över.
Jag va liksom tvungen att övervinna denna rädsla, för att komma vidare till det jag faktiskt vill. Och det är att berätta om hur vi skapar hälsa!
Jag är ett typexempel på vad stress gör med oss, och jag va helt öppen med mina deltagare om hur jobbigt jag tyckte att det va.
Dom va underbart förstående, och lite mutande presenter vid nästa kurstillfälle nästa vecka plåstar om mina fadäser med teknikstrul och nybörjarstress.
 
Min 3 timmar kostkurs gick galant, och kunskaperna i mitt huvet babblades ut i en strid ström då hjärnan äntligen fick kontakt med höger och vänster sida. Då var det underbart!
Jag kunde vila på mina egna slutsatser, det va härligt att höra mina åhörares tankar!
Det här vill jag pyssla med!!
 
Det finns ingen medicin i världen som kan rädda oss från stress. Vi måste jobba på den själva.
Och andningsövningar varje dag är ett måste för mig. Tyvärr har jag slarvat, och den stress jag upplevde igår va överraskande läskig.
Jag kände alla symtomen, jag accepterade dom och förstod vad som hände både kroppsligt och själsligt.
Jag åt ingen middag, eftersom jag visste att jag befann mig i det sympatiska nervsystemet där blodet befinner sig i musklerna och står giv vakt inför utmaningen!
Hade jag stoppat i mig middag, hade tarmsystemet varit avstängt och blodets frånvarande att gjort att ingen näring tagits upp.
Magsmärta och uppsvälldhet hade jag nog mest skapat!
 
När jag sedan kommit hem, hade jag nog svårt att landa i mitt parasympatiska nervsystem, där man är i total harmoni. Jag va possitivt taggad, och babblade som en idiot med maken.
Äntligen kunde jag dock få i mig lite näring, och jag landade så småningom och kunda somna som ett barn.
 
Det som ändå slog mig är, att hur hård jag kan va mot mig själv..... Och jag är långt ifrån ensam.
Min spegelbild har jag lärt mig att vara snäll och älskvärd mot, men när det gäller prestation piskar jag mig hårt!
I bilen på väg hem attackerade min hjärna genast min prestation och började ifrågasätta hur pinsamt det minsann va att visa sin stress så öppet...... Huuu tänk vad deltagarna skulle tycka om det!!
Tänk om dom tyckte att det va en kass föreläsning......
 
I samma tanke kunde jag ändå boxa bort dessa idiotiska tankar, för det gör mig så illa.
Jag borde vara stolt och sträcka på mig! Vem hade valt att göra det jag gjorde??
Och vem har så mycket kunskap på´ett halvår att man ställer sig och föreläser..... Jag har dessutom lagt upp hela programmet själv och planerat. Jag är ju grym, det är ju så jag ska tänka!
Att blotta sig som jag gjorde igår är faktiskt en styrka, och min kärlek att kunna förmedla denna kunskap är stor.
Så jag borde inte vara så skraj.
 
Nu har jag ändå överlevt det som jag förstod att jag skulle gå igenom, och nu känner jag mig stark.
Man säger ju, Det man inte dör av gör en stark!
 
Det är ändå okej med stress, bara man kan få återhämtning.
Så när man utsätter sig för liknande situationer är det viktigt att komma tillbaka till harmoni. Vissa kommer dit fort och andra får jobba mer aktivt och medvetet!
Jag är en av dom som måste lära min kropp detta! Och ju oftare jag gör det, desto bättre kommer min kropp att fixa det!
 
Tänker du oxå negativa tankar om dig själv? Inte så bra.
Säg bara sådant till dig själv som du säger till din bäste vän......
Jag skulle aldrig kritisera min bäste vän så hårt som jag försökte med igår efter kursen.... Jag visste det och fick bekämpa det!
Det är inte lätt att göra alla rätt, men jag gör så gott jag kan.
 
Älska dig själv lite mer! Puss