Tack för ytterligare en historia
Jag som många andra vet hur komplext det kan vara.
Många vet inte ens om att de har symtom kvar, utan tror att livet ska se ut som det gör. Man har glömt hur det är att få må riktigt bra.
Tack till nästa modiga sköldkörtelsyster som vågar och vill dela med sig av sin berättelse. 💖
Under 2016 skrev jag en egenremiss till en endokrinolog för att få en extramedicin som jag hade hört talas om, Liothyronin. Jag fick den men fick tyvärr en kraftig biverkan och hamnade på akuten för första gången i mitt liv.
Sannolikt var denna reaktion också betingad av tyngden i att arbeta med nyanlända under de usla förhållanden som råder på min dåvarande arbetsplats, Arbetsförmedlingen.
Det finns något som heter sekundär traumatisering, något som händer med människor som arbetar med trauma. Jag har arbetat med nyanlända sedan 2015.
Jag blev sjukskriven under diagnos reaktion på medicin till att börja med, sedan utmattningssyndrom. Från min arbetsgivares sida gjordes inga försök att hitta nya arbetsuppgifter och jag fick inte möjlighet att byta målgrupp. Fack och skyddsombud gjorde ingenting.
Under 2018 började min arbetsgivare försöka att få mig klassificerad som arbetsoförmögen med hjälp av en arbetsförmågebedömning genom företagshälsovården.
Jag tog hjälp av advokat som till det facila priset av 100.000 kr fick igenom ett avgångsvederlag om 1 års lön. Detta motsvarar på intet sätt det lidande jag orsakats av Arbetsförmedlingen. Advokaten berättade att han uppfattade att mitt ärende var mycket känsligt för Arbetsförmedlingen.
Ett avgångsvederlag innebär att man inte får a-kassa. Försäkringskassan godkänner inte min sjukskrivning. Jag får inte socialbidrag då man anser att avgångsvederlaget ska räcka. Det avgångsvederlaget räckte till var att avbetala uppkomna skulder under sjukskrivningsperiden. Jag har alltså ingen inkomst öht.
Psykologförbundet hjälper inte till. Detta är alltså Arbetsförmedlingen, den myndighet i Sverige som arbetar för att personer med olika funktionsvariationer ska kunna arbeta.
Min endokrinolog tar inget ansvar utan vill gärna att medicinbiverkan klassificeras som något psykiatriskt och har gjort det han kan för att detta skulle komma till stånd. Just nu är jag väldigt trött pga hypotyreos och utmattningssyndrom och har ingen inkomst. Risken att bli bostadslös är överhängande. / anonym
Tyvärr kan det gå så långt när ingen på riktigt fångar upp oss på rätt sätt. Får det vara så här i dagens samhälle?
Vill du också dela med dig? Skicka din berättelse till mig, ett-inre-kaos(at)nadja.nu
Mvh Nadja Öström