Ska jag verkligen berätta......

Nu kommer inlägget jag faktiskt funderat på länge om jag verkligen skulle skriva.... Synen på det jag vill berätta kan vara så otroligt olika, och jag har i min närhet några som har mycket liten förståelse och är rent utav helt okunniga men samtidigt tycker en hel del i ämnet.
 
Idag väljer jag att berätta, det jag själv anat sedan några år men nu fått bekräftat!
Jag är en tjej som alltid varit mycket driven i det jag brinner för. Jag kör på utan att tänka allt för mycket. Jag är glad och positiv för det mesta, men faller ibland ner i deppighet.
Sen skulle ni se mig när jag blir arg....
Som tur är så har jag förmågan och uppfostran att ha ett yttre skal där jag kan uppföra mig som den duktiga flicka jag är. (vilken tur) Så några större bekymmer har det inte gett mig, förutom att få de nära att uppleva mina känslouttryck...
Min lilla vovve springer långt från mig då!
 
Jag är intelligent och kreativ, och kan lösa stora problem.
Jag är modig och tuff.
Jag har ett gigantiskt hjärta och känslor som styrmedel.
Jag är glad och social, även om jag själv känner mig blyg och ensam ibland (men ingen ser eller upplever det)
Jag älskar uppmärksamhet av positiv art!
 
Mitt motto: Det löser sig. Gilla läget. (inte alltid till min fördel)
Jag är snabbtänkt och effektiv som fan (inte heller alltid till min fördel)
Jag var en duktig elev med höga betyg (men har dåligt minne... Vad lärde jag mig i skolan egentligen...)
Jag är otroligt praktisk och bygger ihop möbler utan problem!
Jag är pratglad....och kan ha svårt att vara tyst. Det tar mig långt, men har sårat utan att jag menat det.
Jag älskar att dansa och spexa! Look yourself :-)
 

Ni vet, när man har hypotyreos så är det vanligaste symtomet trötthet. Jag blev aldrig trött!
Jag blev svullen som en gravid och min positivitet försvann. Jag gick upp i vikt. Jag fick ångest. Jag fick dåliga blodvärden. Jag var ständigt mätt och omotiverad. Och med fel mediciner blev livet ett helvete.
Med rätt mediciner efter år av bråk med vården mår jag perfekt igen!
 
Det är viktigt att vara välinställd och individuellt behandlad av vården vid hyptyreos. Tyvärr har vården missat hur invecklat det är med hypotyreos, och behandlar de flesta, skulle jag säga, helt fel!
Med hull och hår har jag vikt sååå många timmar åt detta, att förändra våra villkor till det bättre! Det är vi värda, så vi inte behandlas för andra saker felaktigt!
Tex högt/lågt blodtryck, diabetes, hjärtproblem, ångest, depressioner, hudproblem, allergier, ADHD mm
Det är först vid optimerad medicinering och behandling (tex kombinationsbehandling, kost, stresshantering mm) som vi ser om det finns andra problem att ta tag i. Jag upplever att vården gör tvärt om, och medicinerar allt som går...
 
Som sagt, jag har felaktigt blivit erbjuden betablockerare, SSRI, allergimediciner, kortison, levaxin (tål inte!!!).
Nu med Nature Throid, så har alla symtom på hypotyreos försvunnit. Självklart har min kostomläggning bidragit till ytterligare välmående. Det som blev mest tydligt vid min kostomläggning var faktiskt kroppens inre lugn!
 
Men, så var det ju något som jag upptäckt. Men även andra både påpekade och frågade;
 -Om det inte var så att jag hade ADHD....
Jag skrattade, och undrade hur dom kunde se något sådant?
T.o.m en läkare har frågat om jag medicinerade för min ADHD, och jag svarade att jag inte ens har diagnos!
 
Men vet ni, nu har jag i sommar fått diagnos ADHD och klassas som högfungerande. Det innebär att jag klarar av livet galant med högt intellekt men har vissa svårigheter med koncentration och aktivitetsnivån.
Ju mer jag lärt mig om ADHD, desto mer förstår jag mitt liv och varför det varit så tufft ibland.
 
Idag träffade jag läkaren, som var helt fantastisk. Hon förklarade att Sverige ligger ca 10 år efter i sina kunskaper om dessa diagnoser. Hon hade ett gediget intresse för människan och jag märkte att hon brann för detta.
Jag har varit mycket tveksam till medicin, vilket jag även sa.
Efter vårt samtal, ett mycket trevligt sådant ser jag på ADHD med ytterligare annorlunda ögon. Jag fattar!
Jag är både glad och sorgsen. Det är tuffare som 45-åring att ändra vissa beteenden än som 25-åring.
Men tänk vad mycket bra jag gjort och fått uppleva.
Jag vill inte vara utan allt jag varit med om! Det finns ju så otroligt många fördelar <3
 

Jag gick med på att testa snabbverkande medicin. Den ska tas vid behov och dessa rader är skrivna med ett  litet vitt piller fördelat i blodet.... Funkar det? Hmmm. Kanske.....

 Lite läskigt, men nu kanske jag kan få ett annat lugn, kunna koncentrera mig när det verkligen behövs och fånga upp kunskap även om det presenteras tråkigt! Tanken är att jag ska medicinera vid behov, och jag har stor respekt för min läkare. Hon sa att hon inte heller tror på medicin i första taget, och där vann hon mitt hjärta direkt. Vi talade samma språk.
Det kommer bli kurs, KBT och ev hjälp med avslappningsövningar (kan dock, men tycker inte om det så värst. Lite svårt att få ro till det... ha ha ha.)
 
Mitt liv har varit/är häftigt, och jag kommer allt närmre mig själv. En hel del pusselbitar har fallit på plats, och en diagnos ger mig möjligheten att få hjälp där jag behöver.
Det är inte en stämpel på att jag är fel på något vis. Jag är lika unik som någon annan.
Jag är mer jägare än bonde kan man säga ;-)
 
Läkaren sa att det finns forskning som visar att de med ADHD har extra mycket av "spegelneuroner", vilket jag nu googlat på. Dock finns inte så mycket på svenska, så jag hittade detta:
 
TOP 10 NEWEST FINDINGS ABOUT ADHD
The beauty of connection is that it is readily available and free. Indeed, one of the great discoveries from neuroscience since Answers was originally published is the discovery of so-called “mirror neurons,” neurons that initiate imitation and empathy. It turns out we are wired to connect! Nature has wried into our brains the impulse to connect and join in with another person.

6. Q: You mentioned the recent discovery of “mirror neurons.” Are people who have AD(H)D deficient in these?

A: Not at all! However, in order to activate the mirror neurons, and the ensuing process of empathy, it is required that you pay attention. This is why people of all ages who have AD(H)D can seem at one minute exquisitely tuned in to the feelings of another person, then at the next minute seem totally tuned out.

Kanske det förklarar varför jag kan känna mig hopplöst ensam mitt bland människor jag känner...
Jag har alltid känt mig lite annorlunda och lite av en ensamvarg.
 
Hur som helst, är jag samma Nadja som tidigare men jag har nu möjligheten till fler verktyg i livet där jag upplever svårigheter. Det är ju toppen!
 
Kram på er
#1 - - Julia:

Lustigt att du säger det. Har nyligen diagnostiserats med ADHD (ADD i mitt fall, men på pappret ADHD oavsett vilken form man anses ha). Äter Nature-Throid sedan 2011, för att Levaxin inte funkade. Är nu på samma resa som du, med att hitta vad som kan tänkas fungera. Har fått Concerta utskrivet, vi letar fortfarande rätt dos.

Svar: Det verkar finnas ett samband mellan sköldkörtel och ADHD (ADD)Både sköldkörtelhormonet och dopaminet (som behövs extra vid adhd) behöver aminosyran Tyrosin för att skapas.....
Nadja

#2 - - Josef Boberg:

Fortsatt all Lycka till !