Min älskade Snickers

Min sjukdom har tagit mig på så många vägar här i livet att jag snart börjar känna mig riktigt tacksam.
Förutom stora kunskaper om hälsan, kosten och kroppen så har jag träffat så många underbara människor jag aldrig någonsin skulle mött annars.
 
En av dem är finaste Helle Sydendal, som intervjuade mig för några år sedan till hennes bok Få livet tillbaka.
 

Vi blev vänner för livet, och när jag och min man hälsade på henne och Palle (maken) i Danmark blev vi störtförälskade i deras lilla Speedy, som är en dvärgväxt Russkaya Tswetnaya Bolonka. En hund alltså!
 
Min man är superallergisk på i princip alla djur, och allt tjat om hund har stannat upp för länge sedan. Tills nu.
Han tålde Speedy, och mitt hopp steg så pass mycket att jag började leta efter denna ovanliga ras hemma i Sverige.
Efter noggranna samtal med maken om fördelar med en liten vovve för våra barn och mig, fick jag med honom till kennel Truffelnose och Nonno som fött upp denna härliga ras.
Där och då sa min man ja till att köpa Truffelnose Baron, som vi kallar för Snickers. I slutet på oktober förra året, fick vi överraska våra överlyckliga barn när vi skulle hämta hem vår lilla älskade hårboll.
Snart fyller han 1 år, och han har gett mig lycka och glädje.
Han är vacker som få och vinner priser på utställningar. Han är mentalt stabil och nyfiken på livet. Han sover på golvet tryggt sedan första veckan och njuter av välbehag när jag lyfter upp honom i sängen på morgonen för en gos-stund. Han vaktar mig, han finns vid min sida ständigt och vi har så härliga promenader tillsammans.
Han ger mig oxytocin - ett lugn och ro hormon som bildas när man klappar varmblodiga djur.
Han ger mig motion och frisk luft.
Han ger mig tävlingsnerver.
Han nafsar när jag sliter hans tovor, men han blir så fin!
Jag är så stolt när vi vinner, och domare berättar om vilket fint exemplar han är.
Jag är så tacksam för att just Snickers blev vår. Jag tackar de högre makterna som såg till att det blev vi.
 
Så utan min sjukdom hade livet sett annorlunda ut! Men nu har jag nya vänner för livet och en hund som förgyller det ännu mer.
Tack Speedy, du gjorde så att min annars icke hundintresserade man smälte.
Tack Christina Gudmundsson, som såg till att Helle och jag träffades.
Tack Helle, för att du är så underbar!
Tack syrran, som hittade Truffelnose Kennel. Tack för ditt engagemang med mig och Snickers.
Tack Nonno, för att just vi fick chansen att köpa Baronen, och chansa på att allergin höll sig borta.
Tack älskade Fredrik, för att du sa ja. Jag vet inte om du förstår hur mycket glädje det gett mig.
 
Nu har Snickers även en egen sida! (Älskad till tusen... ha ha ha)
 
Me happy