Får jag remissen godkänd tro?

Jaha, idag hade jag en tid hos min tidigare vårdcentral som vägrade mig hjälp när levaxinet ställde till oreda i kroppen. En sån oreda att jag nästan tog mitt liv.
Jag bad nästan på mina bara knän om liothyronin, och skrev ett brev och förklarade varför jag önskade ndt. Men det var tvärnobben, och det var minsann inget fel på sköldkörteln, för blodvärdena var perfekta.
Nån som hört det förut?
 
Remissen läkaren påstod att han skickat till endokrinolog kom tillbaka, och de sa att de inte tog emot patienter med hypo 2.... Vaaaaa!! Jag hade aldrig sagt att jag led av det. Jag mådde skit av levaxinet, men det fanns inte i deras värld tydligen...för blodvärden var ju bra. Gahhh
 
Så det slutade till sist med att jag sökte ny läkare, som skrev ut liothyronin som blev resan mot att återfå hälsan. Det var dyrt! 15 min hos privat läkare för en burk lio kostade 2000 kr, och jag har förbrukat några läkare på vägen.
Nåt bra som faktiskt gjordes från början var att jag vet mina värden även av T3 och jag fick direkt veta att jag hade Hashimoto som var en kronisk inflammation. Men enligt läkare kunde man inte göra något åt det.
Det vet jag idag, att det visst går.
 
Hur som helst hamnade jag till sist hos ytterligare en privat läkare som sökte licens för ndt till mig. Det var också första gången någon lyssnade intresserat på min historia, trodde på allt och sa sedan herregud vad du har fått vara med om. Snacka om att tårarna brann på insidan, när man fick någon som trodde på en och inte svamlade om stresshantering, ssri, sömnmedel, betablockerare och annat för symtom som kan försvinna med rätt medicin.
 
Idag är jag välinställd på Nature Throid och nu är det dags att söka den tredje licensen då man måste söka varje år, trots att det är livslång medicinering.
Jag tänkte som så att jag har all rätt i världen att få hjälp av vården, och inte behöva gå privat. Så jag bokade en tid tillbaka igen på min VC.
 
Nu var jag varken taggad eller nervös, utan svarade bara att det inte är sant att de inte skulle ha tillåtelse att söka licens, när läkare påstod det. Dock visste den unge läkare att man ska kontrollera puls, blodtryck och hjärta för att se att man inte är överdoserad. Han visste även att det var T4 och T3 man kollade mest på och beställde nya blodprov utan vidare.
Med ett löfte om att fråga medicinskt ansvarig läkare, som jag visste vem det var, kunde jag lämna mottagningen.
MAL, som det heter är barsk och har smalt tänk kring detta och som inte tror på annat än levaxin, är min känsla sedan tidigare erfarenheter. Så jag förstod att det skulle bli nobben, varpå jag kontaktade chefen innan och förklarade läget.
 
Chefen visade MAL vad jag skrivit, och kunde endast hjälpa till med remiss till en endokrinolog "som höll på med sånt där"
Och vet ni, jag tycker det är super. Det är väl ändå helt rätt att jag ska få träffa en specialist eftersom jag inte fungerar på standardbehandlingen. Sen är det ju frågan om de har möjlighet att ta emot mig..... Jag vet tyvärr hur hårt belastade de är.
 
Håll tummarna för mig, att detta fungerar.
Jag är oerhört tacksam för den unga, duktiga och uppriktiga läkaren samt chefen som ändå försökte sitt bästa. Men MAL bestämmer, och jag är ändå tacksam för att hen vet var hen kan skicka mig. Som skrivet, nu vore det fantastiskt om jag efter 16 år som sjuk och sedan 6 år med diagnos kunde få träffa en specialist ;-)
Jag önskar ju bara få fortsätta med medicinen som håller mig frisk.
Varför ska det vara så svårt att få rätt hjälp?
 
 
 
#1 - - Anonym:

Önskar så att primärvården skulle inse värdet av att starta thyr mottagning som specialitet på HC, lika självklart som att det finns astmasköterskor och diabetessköterskor.

Svar: Håller med 👍
Nadja