Mitt sista besök någonsin hos sjukgymnast??
När jag var liten bebis blev jag tappad i golvet.... Det sa en naprapat till mig för 16 år sedan. Lite chockartat funderade jag över detta, och samtidigt kände mig ledsen eftersom det orsakat stor smärta i nacken så många år senare.
Kollisionen med bilen för ca 10 år sedan gjorde inte nacken gladare, och smärtorna verkar bestående och kroniska.
Då när jag besökte naprapaten för alla dessa år sedan hade jag ganska plötsligt förlorat styrkan i min nacke och smärtorna var overkliga. Även sjukgymnast besöktes där jag fick övningar att stärka nacken.
Stress lydde även orsaken. Ni vet den stressen jag fick då sköldkörteln troligen exploderade ut hormoner pga av ett angrepp, då min Hashimoto troligen bröt ut.
Många tankar och funderingar har upptagit mig sedan min diagnos för 5 år sedan. Vad är den egentligen orsaken? Orsaken till min hypotyreos är Hashimoto säger vården, och visst kan även ett högtt tpo-ak vara orsaken. Jag hade 85 i Tpo-ak, samt lätt förhöjt Tg-ak. Dessa värden är idag under nivå för diagnos Hashimoto.
Sen vet jag även att trauma mot nacken kan utlösa sköldkörtelsjukdom, så visst undrar jag om fallet som bebis har med det hela att göra??
Men hade jag verkligen blivit tappad?? Jag frågade min ena syster som är äldre, och mycket riktigt att jag fallit en lång sträcka innan jag tog mark på ett stengolv.... Gulp. Tårarna brände bakom ögonlocken när hon sa detta.
Sedan år 2000 har jag arbetat med att hitta rätt hjälp för att underlätta mina nacksmärtor. Att jag blev påkörd 2003 gjorde inte direkt nacken bättre....
Jag vet att många blivit bra i sin nacke efter en välinställd medicinering för sin hypotyreos, men jag tillhör inte dem tyvärr. Jag är mycket bättre än bara för 5 år sedan, men bara att sova i en "fel" säng utlöser nacksmärtor som kan bidra till huvudvärk och lidande.
Jag är glad att mitt humör sällan påverkas, men ibland rinner det över!
Som idag!
Åter igen har jag hamnat hos en sjukgymnast, och idag var mitt andra besök hos henne. Hon kände av mitt motstånd då jag redan besökt säkert 10 sjukgymnaster, olika koropraktorer, naprapater, akupuntur och massörer under dessa 16 år. Jag styrketränar, promenerar, joggar, stresshanterar, arbetat med min kropp och själ i all oändlighet, suttit hos psykologer and you name it!!
Vad kunde denna sjukgymnast göra för mirakel... Ni vet man har liksom gett upp innan man börjar.
Jag hade ju hoppats på nån slags röntgen eller något så jag får veta varför jag har ont. Är det kotorna, senorna eller musklerna?
När vi åter igen står å diskuterar hur jag står eller arbetar och ska korrigera små små rörelser blir jag nästan förbannad!
Jag har gjort allt detta!!!! Jag blir helt likgiltig, och hon märker det.
När hon frågar mig hur jag upplever detta, så kommer tårarna och jag erkänner att jag orkar inte hålla på att dutta något mer. VAD ÄR DET FÖR ORSAK TILL MIN SMÄRTA!!! Inte kan det väl va dessa små korrigeringar som ska fixa biffen???
Svaret är det jag själv listat ut med den idrottsmassör jag behandlats av i 16 år varje månad, Det är nog en kombo av tappet, krocken och mitt yrke.
Så även om jag slutar som frisör kommer min nacke inte bli bra har jag nog listat ut.
Tårarna rann och hon undrade hur hon kunde hjälpa mig? Tänk att man som patient ska sitta på lösningarna...
Jag vill bara veta hur det ser ut i nacken och orsaken till smärtorna så att jag kan förstå varför jag behöver förändra tex hur jag står. Kommer dessa små förändringar göra nån nytta?
Efter alla år av förändringar så orkar man liksom inte ändra något mer!
Jag sa faktiskt att hon kan nog inte hjälpa mig, och att jag får acceptera min dagliga smärta.
Det blir känslosamt och sorgset när det sjunker in....
Den där stackars sjukgymnasten känner av min hopplöshet och försöker verkligen lägga plåster på såren, men misslyckas riktigt ordentligt. Det är verkligen inte hennes fel, men jag skippar nog sjukgymnaster i fortsättningen. Jag har inte lyckats hitta den hjälp jag behöver inom landstinget, så jag fortsätter med min idrottsmassör varje månad.
Sjukgymnasten som så gärna ville lösa mina problem föreslog att jag skulle till en kollega till henne, som var typ psykolog. Skulle jag skratta eller gråta.... Sa inte hon att orsaken var troligen tappet, krocken och yrket nyss?? Nu helt plötsligt satt problemet i huvet....
Lite nedstämt, men inte förstörd är väl resultatet av mitt sista besök hos sjukgymnast.
Jag kan konstatera att den privata sektorn med egna betalda medel är effektivare och i mitt fall det som fungerat absolut bäst.
Jag är glad för alla de dagar när nacken är okej, för helt bra lär den som sagt aldrig bli. De dagar den är dum och elak, får jag bara stå ut! That´s Life.
Ps, sjukgymnaster är säkert bra för dem som det passar! Men efter 10 stycken ger jag upp.
Kram
Men Nadja!
Det jobbet och den nacken :-=.
Du är en riktig kämpe du.
Och en fantastisk ordförande i Sköldkörtelföreningen.
Kram
Emma