Vi är inte ensamma

Jag har just det mest tragiska och ledsamma brev om den vanvård som erbjuds när sköldkörtelproblematiken inte kan lösas eller kluras ut av våra sk specialister. Att vara ung förlora så många år av sitt liv. Att bli ifrågasatt och lägga skulden på psyket.
 
Detta är allt för vanligt, och mina tårar rinner när jag läser att hennes ögonskada orsakat att hon inte längre får ha sitt körkort....
 
"I mitt fall har bristfällig behandling och utebliven behandling tagit fem av mina bästa år och gett mig fysiska men för livet. Mina synfältsdefekter har gjort att jag har förlorat mitt körkort, och jag kommer hela mitt vuxna liv att vara beroende av andra människors välvilja. Jag har försummat min familj, gjort dåligt ifrån mig på jobbet under flera års tid, tappat sociala kontakter, fått permanenta synnervskador, blivit opererad två gånger och haft tuffa konflikter med både familj, arbetsgivare och sjukvården. Jag har överlevt tack vare tanken på mina barns framtid, och min kloka och förstående man som orkat lyssna och bry sig om i varje situation."
 
Läs hela hennes historia här, och om den IVO anmälan hon lämnat med ett uselt svar.
Jag håller mina tummar och skickar en varm kram till denna unga kvinna som får kämpa så hårt!
 
I morse när jag blickade på facebook, får jag se mig själv taggad i en kommentar och när jag ser vad det gäller blev jag alldeles stum. Den nitiska läkaren Mats Reimer har hittat Sköldkörtelföreningens FB sida och går till attack, lite sådär under bältet. Dock ramlar det snabbt in massvis med kommentarer, som är kritiska till Mats blogginlägg. Med all rätt.
 
Han ställer en ytterst relevant fråga:
"Vad gör vi läkare för fel när patienter väljer att lita på okända individer på sociala medier?"
Vi patienter vet svaret.
 
Dock tror jag personligen inte att det är de enskilda läkarnas fel, utan snarare systemet som måste uppdateras.
I vilken forskning ser vi att levaxinet är fullgott för att gör oss friska?
Var är den jämlika vården?
Varför får vi inte träffa specialister?
 
Mats skriver, det jag uppfattar många läkare anser; att hypotyreos är en lätt sjukdom att behandla. Det vet vi patienter att så är det troligen inte. Vad gör vi åt alla obalanser med näringen?
Låga värden av B12, järn och D vitamin är väl överrepresenterade av oss.
 
Fast det som bekymrar mig, är varför togs alla kommentarer till hans blogginlägg bort? Här är svaret jag får när jag mailar redaktionen:
Hej!
Det var tyvärr så att alltför många av de kommentarer som kom in bröt mot kommentatorsreglerna som säger att den bara

"vänder sig till yrkesverksamma inom sjukvården och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet".
Jag gick in som moderator och påpekade detta, men det hjälpte inte.
Därför valde redaktionen att tillfälligt stänga av kommentatorsfältet. Alla kommentarer är inte borttagna, men de kan tyvärr inte ses just nu på grund av en teknisk bugg i systemet. Vi hoppas kunna åtgärda det senare så att de publicerade kommentarerna kommer tillbaka.
mvh
Elin Roslyng, webbredaktör/reporter Dagens Medicin
 
Jag vet inte riktigt om detta är sanningen.... bugg.....hmmm. Detta har dom ännu inte löst iaf.
Dessutom har det tidigare varit fritt fram för människor utanför vården att lägga kommentarer.
 
Kan det vara så att de blev överhopade med svidande kritik, som man helt enkelt valde att sudda.... Trist att hans rader får ligga kvar dock. För vem ska hjälpa de som inte mår bra, när vården ger upp?
 
Hur som helst, Mats Reimer ger sig på det mesta och verkar utge sig som nån expert.
Kanske skulle han uppdatera sig gällande sköldkörtelsjukdom innan han börjar boxas under bältet, man kan börja med att läsa in sig på senare års forskning och låta de rutiner som många läkare följer idag lämna företräde för nyare kunskaper.
Och, ja jag håller med om att detta att patienter vänder sig till sociala medier för hjälp är ett problem. Men var är då våra experter?
 
I en perfekt värld skulle vi alla få träffa experter som vet hur obalanserna behandlas, och att vi alla ses som de individer vi är.