Nä, det är inte bara kosten som skapar hälsa, och kvittot kom med ett leende...

Glädjen sprider sig i bröstet av sig själv och jag kommer på mig själv att le för mig själv....
Jag registrerar händelsen och fortsätter min middagsfixning i köket. Idag blir det Räksmörgås till sonen, som är hans favorit. Han har slutat protestera över det glutenfria brödet, utan mumsar glatt i sig och njuter högljutt!
Till mig blir det en räksallad.
 
 
Medans jag samtidigt fixar min mix till nötbrödet som ska bakas, så kommer åter igen ett leende smygande, och jag undrar stilla varför....
Jag tror helt enkelt att jag är lycklig på riktigt.
 
Och så har jag känt sedan nyår. En inre harmoni liksom. Jag kan ju liksom inte låta bli att haja över effekten av att inte äta socker och dricka alkohol.... Hur kommer det sig att det blir sånt stort resultat nu??
Jag har ju provat detta för ett år sedan, då jag även uteslöt kaffe, och andra inflammationsökande födoämnen.
 
Gluten sa jag ju adjö till redan maj-13, men haft en slavperiod i julas, när det slank ner godis som troligen innehöll gluten. Och jag vet ju vad gluten gör i tarmen, om ens en liten smula. Den rispar hål, och har kroppen för dålig förmåga att läka sig tex med brist på zink är ju smulorna från gluten avgörande.
Jag mätte ju upp låga nivåer av zink i början av januari... Kan det gått åt till att läka tarmen, efter allt mitt slarv i höstas??
 
Jag har skärpt upp mig rejält och har insett vidden av vad stress, kost, gener, miljö och läckande tarm gör med oss. Jag hade svårt att hålla tårarna borta när insikten på riktigt sjönk in i mitt medvetande om vad inflammationer skapar i våra kroppar.
Jag har verkligen analyserat mitt liv, och har en rätt klar bild om hur, var och varför.
Det är sorgligt att inse, att jag kunde gjort andra val. Men jag besatt inte den kunskapen jag har idag.
 
Jag har gjort mig själv så illa, med allt från självförakt, dålig självkänsla och ett uselt självförtroende.
 
Idag i köket, upplevde jag att fru Harmoni och herr Acceptans slog sig ner i min kropp och ledde till mina spontana leenden.
Att inse att livets resa är en tuff resa för oss alla på olika sätt, men det är bara vi själva som kan "rädda" oss. Spelar liksom ingen roll att vi skyller det på andra. Vi måste ta eget ansvar.
 
Min tro på det lite övernaturliga, karma och ödet delar väl inte riktigt min älskade man med mig. Men han lyssnar och sakta sjunker sanningen även in hos honom om hur hälsa uppnås.
Jag tror verkligen på att allt har en mening, och att min svaga gen för Hashimoto slog till har tagit mig på en resa som jag är evigt tacksam för.
Vilka fantastika människor jag har fått träffa, och riktigt sprudlar på insidan av tacksamhet och glädje över detta.
Det har tagit mig på lite villovägar oxå,l men jag tror jag ska lära mig nåt av detta oxå.
 
Men hur var det nu med min lycka..... kan det va ändring av kosten som ensam bär ansvaret för min förälskelse i livet?
Nä, tror inte det, men en otroligt nödvändig del.
Min egenkärlek har ökat, jag har verkligen tänkt att jag tar ingen skit mer. Jag arbetar hårt på mitt självförtroende och snart ska jag lyssna till Mia Törnblom om självkänsla - nåt jag vill ska landa ordentligt även hos mig.
 
Att jag minskat min arbetstid med frisöryrket avlastar min kropp, och nu ägnar jag min tid till min nuvunna passion. Jag riktigt känner ivern att få lära mig mer om hur våra kroppar fungerar och hur maten, omgivningen och generna funkar. Så med grunden i min fantastiska utbildning till kostrådgivare till superhjärnan Anna Hallén, ska jag ta steget vidare och läsa Basmedicin i 100 timmar.
Tyvärr har jag inte pengarna till att bli glutenexpert, då det suger nästan 9,000 kr ur plånboken vilket resulterar i att jag startar lite mer från grunden med basmedicin, och hoppas någon hört min önskan i födelsedagspresent då denna utbildning suger 5,500 kr.
 
Under 3-4 år har min lust för mitt yrke som frisör dalat allt mer, och ibland har det varit otroligt tungt att klista på leendet på jobbet. Jag som älskat mitt jobb som frisör, grät på insidan och undrade vad som hänt.
Jag vet idag att jag måste ha utmaning för att brinna och hålla lågan vid liv och började sakta leta efter något att brinna för.
Samtidigt blev jag så sjuk av levaxinet, så det gjorde inget bättre. Ibland ville jag bara dra täcket över mig och ge upp. Jag hatade på riktigt min läkare som vägrade lyssna. Det slutade att jag bara satt å stirrade tomt på honom när han babblade osanningar (pga av okunskaper förstås), och sa helt lugn:;- Okej, du får gärna tro på dina behandlingsmetoder, men jag håller inte med dig och kommer att byta läkare!
Jag tror faktiskt det kräver en del styrka, och idag är jag glad att jag är den där starka tjejen. Det är ju inte alltid man känner sig stor och stark. Framför allt inte hos farbror doktorn som inte vill lyssna.
När tårarna tar slut, så är det dags att gå vidare. Och det har tagit mig till leendet i köket idag. Tack kära doktor, att du oxå gav upp så jag fick påbörja min resa mot hälsa på riktigt!
 
Vi kan inte ställa vilka krav som helst på våra läkare, för dom har inte den utbildningen.
Vet vi att de arbetar endast utifrån evidensbaserat och endast lindrar symtom, så blir vi inte så besvikna. 
22% av sina patienter kan dom hjälpa. De övriga har funktionella störningar som vi kan lösa själva.....
 
Med hjälp av funktionell medicin, näringsterapeuter, kostrådgivare, livsstilscoacher, massörer, psykologer, samtalsteraputer mfl så når man hälsa bättre när vi har livstilsproblematik. Stress finns det ingen tablett emot, utan återhämtning av anpassad sort till varje individ är det som borde ordineras.
Oro, ångest får du tablett för hos doktorn, utan en fråga om varför man är orolig och vad man bör ändra på.
Ja, det är inte bara kosten som skapar hälsa, och jag har attackerat från alla håll samtidigt vilket kanske inte är det smartaste. Men sån är jag, och det är en viktig del att faktiskt acceptera hur man är. Det har jag nyligen gjort, och har valt att se allt med positiv syn.
 
 
Vill man inte följa i mina fotspår, och knäcka sin svaga gen, så är det dags att se över sin stressnivå, återhämtning, sin självkänsla, sin glädje i livet, var mår man bra, och prioritera.
Jag har kommit fram till att hälsan är alltid på första plats, för att leva i ohälsa göder sjukdom och elände där man inte kan leva fullt ut.
Och kan man inte leva fullt ut, vad är då meningen??
 
Det är tufft att ändra sina vanor, jag vet!
  • Jag har brytit mig ur anorexia
  • Jag har överlevt och brytit mig ur bulimi
  • Jag har tagit mig utbrändhet
  • Jag har slutat röka 4 ggr, och nu är det 6 år sedan mitt sista bloss
  • Jag har gjort slut med mina älskade mackor
  • Jag överlever utan mitt vin
  • Jag är lycklig utan socker
  • Jag bakar och lagar mat
  • Jag kan springa en mil obehindrat (började löpträning för 4 år sedan, och tränade knappt innan)
  • La om min kost helt och hållet, med hjälp av en inre vilja till hälsa.
Det är inte omöjligt. Så många som komenterat att dom inte trott allt detta om mig. Men det bor väl en liten envis flicka, som vill leva.
 
Idag kom ett första kvitto på mental hälsa, som speglar en kropp i harmoni. Det kallas Homeostas.
De förändringar jag känt av den senaste tiden, är sådana härliga aha stunder.
Och Anna Halléns ibland hårda ord är sanningar som svider, men som behövs.
 
Jag har åter igen funnit stor glädje i mitt frisörarbete, och min kreativitet är åter sprudlande. Det är tack vare min funna inre glöd. Jag har hittat in på rätt väg, vägen mot hälsa.
Häng med mig, så ska jag hjälpa dig in på rätt väg om du har lust. Jag lovar - det är värt det!
 
Anna Hallén brukar skriva om vad hon är tacksam för, och jag är tacksam för så mycket.
Tack, Anna för ditt raka sätt. Det är det som behövs.
Tack Lovisa på Blodkollen, en ny vän som har hjärtat på rätt ställe! Du är seriös och proffsig. Karma lönar sig.
Tack älskade make som bara finns där i ur,skur, elände, missär och en fru som fastnar framför datorn och tjatar om gluten.
Tack älskade ungar, som ändå tar in mammas teorier om hälsa och kost.
Tack fina kunder, utan er vore livet så trist.
Tack världens bästa massör, du löser så många saker på en gång. Inte bara muskelknutor.
Tack bästaste bästvännina, jävlar vad vi ska springa på tjurruset. Det stör mig lite att du springer 8,5 km på 50 min..... Min tävlingsmänniska surar lite, för jag tycker det är tungt att springa just nu.
Tack Helle Sydendahl, en ny vänskap som jag hoppas kommer att utvecklas. Så glad att få vara med i din bok.
Tack alla underbara vänninor, så oerhört glad för er!
Tack syrror, för att ni finns där för er knäppa lillesyrrra.
Jag är så tacksam för alla vänner jag har, jag har ett så rikt liv.
 
Jag är tacksam för att jag inte är perfekt, och än så länge kommer jag använda plastbyttor att förvara mat i, jag kommer att färga håret med mina ammonikafria färger, jag kommer troligen dricka för mycket vin ibland, jag kommer troligen äta lite för mycket ibland.
Men va fan gör det om 100 år ;-)
Jag tänker leva och njuta på mitt sätt. Puss
 
 
Vi ses kanske på Matcoachen, eller på facebook, följ mig på Min Hypotyreos Resa med tips och trix.
 
#1 - - Tina:

Du är helt fantastisk! Jag beundrar dig, Och du inspirerar mig till max. Att läsa om dina problem du haft är som att läsa om mig. Jag är 47 år och det känns som om det är för sent att börja träna osv. Kosten kan jag lite om och försöker hålla mig borta från gluten men måste nog bli strikt hör jag. Vad gäller socker är jag periodare. Har övervikt och depressioner som jag så gärna vill ta tag i. Kanske jag gör det nu...tack igen för ditt arbete så vi andra kan få hjälp och motivation. Kram

Svar: Vad det värmer mig, dina fina ord. Jag lovarDet går att må bättre, och önskar dig varmt lycka till med strikt
glutenfri kost. Stor kram N
Nadja